Sannas lilla blå!

Jag har jobbat natt i helgen som var.
Om ni har läst här tidigare så vet ni att jag går från hyfsat normalstörd till amöba.

När jag vacklade upp i söndags morse eftermiddag. Så lyckades jag hitta både frukost och datorn. Satte mej där och slösurfade lite och lyckades att träffa munnen samtidigt. Inte så dåligt för en amöba.

*Riiiiing*

-Hej, det är Sanna.
-Hej! Det är *****, Hjalmars klassföreståndare.
-Hej!
-Allt bra?
-Jadå, allt bra.
-Ja, jag undrar förstås var Hjalmar är. Han är inte här.

*Det är nu, min hjärna borde ha startat.
Men det gör den naturligtvis inte. En del av hjärnan vet att Hjalmar är ju i Skåne ... och visst är det söndag? Eller ...
Jag kan bekräfta att jag inte hade "några indianer i kanoterna" "Hästarna som fanns i stallet, stod inte på sina platser, och resten var inte hemma", i "besticklådan så fanns det endast skedar". *
Jag tror bannemig att "inte ens att ljuset var tänt" ...

*Skratt*

Som tur var så fortsatte hon samtalet på egen hand.

- ... och inte har han gympapåsen med sig heller ...

*Gapskratt*

*Det är nu ljuset tänds, hästarna kom hem och knivarna hittades.*


*Hrmpf* Det här skall du få igen!


*Skratt*