När man tänker ett steg till
Men om man nu har blivit en grön flamingo, så kanske man skulle ställa sig frågan om dom där räkorna som dom andra slurpar i sig hela tiden, kanske är jättegoda ...
Kanske man skall tänka tanken på vad man vinner i att strunta/välja bort det som man vill göra och som man är skapt för att göra. Bara för att välja att vara annorlunda.
Sådana här uppmaningar finns det drivor av på nätet.
Våga vara annorlunda.
Gå din egen väg.
På något vis ...
Så får det mig att tänka uttrycket "motvalls kärring".
Men det är nog bara för att jag är en! *skratt*
Jag kanske är en aning kritisk just nu. Det kan bero på att det är mitt i natten. Men det kan också vara så att jag är less på mindfulness.
Det känns som att det är det nya sättet att dra pengar ut ur folk.
Jag lyfter gladeligen på hatten för människor som håller i utbildningar och delar med sig av sitt kunnande och av sin levnadsinställning. Men att höra ännu fler stå som står längst fram och håller upp "Carpe Diem" som levnadsmotto och glatt slänger ur sig floskler om "att visst kan ni allt ni vill", får mig att må lite, lite illa.
Jag tror att det finns saker som faktiskt inte går.
Jag tror att man mår bättre av att se saker realistiskt, än att ljuga för sig själv.
Sedan så tror jag på att krypa upp i soffhörnet med en filt och en bok, medan regnet piskar på rutorna och trötta hundar sover med drömmarnas fårvallning ryckande i tassarna.
Det sista tror jag nog allra, allra mest på. *Ler*
Ha det!
Du är så klok så man bara vill pussa dig!!!
Ibland undrar jag om jag är den enda som inte tror på att alla måste "förverkliga" sig själva. Jag är så korkad så att jag till och med tror att det är den maniska strävan efter just det som gör många människor sjuka och deprimerade.
Jag tror inte människan är skapt för att "ändavända" sitt liv i tid och otid bara för sakens skull.
Jag tror att de allra flesta är skapta för trygghet, en förutsägbar vardag, arbete, upprepning och då och då ett litet guldkorn som kommer till en av sig självt och värmer hjärtat och gör livet underbart.
Ett fåtal människor är "vandrare" med en stark längtan efter stora utmaningar och förändringar.
Själv hör jag till den första kategorin och är lyckligast som jag har det :-)
Kram!
Puss tillbaka!!!!!
