Sannas lilla blå!

Det är ingen som har slagit Agnetha. Jag lovar. Man sminkade sig så ...

Sonen och Majja är ute och vallar.

Så stolt!!!!!!!!!!!!

Med skolan som närmar sig så börjar ångesten ...

Snälla, låt det fungera i år!

Låt inte skolan dabba sig igen.


Måtte gossen ha blivit äldre och mognare sedan sist.

Måtte skolans personal ha lärt sig saker under lovet.

Måtte det fungera utan att pojken skall behöva ta av sitt självförtroende.


SNÄLLA!

Vi fick slått andraskörden. Hittade en lucka i allt regn.
Gubben som pressar för oss chockade oss med att berätta att han numera jobbar heltid och inte kan börja pressa förrän kl 17:00. *Suck*

Med regnmoln vandrande omkring oss så bet vi på naglarna tills han kom 17:15.

19:15 gick traktorn sönder ...

Det är som vanligt ...

Henrik har tillbringat dagar med att svetsa och laga andras pressar, plastare och traktorer. Men den här gick inte att laga. Så tillslut så kom det en annan gubbe. Dagen efter ...

Det blev fyrkantiga balar istället för runda. Det blev strängat och låg i 4 dagar istället för bara slaget och pressat efter tre.

Torrt och fyrkantigt.

Är det bra?

Så var sista tävlingen för i år avklarad.

Det var varmt, men fläktade en del som tur var.

Jag hade på solskyddsfaktor 20 ...

20 räckte. Men jag lovar att det inte hade räckt med mindre.

Inte en chans!


Fåren gick bra. Hundarna var duktiga. Allt rullade på i bra tempo.
Vi får se nästa år om det blir några fler tävlingar. Jordbruksverket är ju inte nådiga i sina bestämelser.


Ha det!

Hjalmar fick ett fiskespö av morfar.

Våra drag var slut så vi gick in och köpte några billiga på Biltema.

Lycklig och inte så lite stolt var gossen när han och Henrik gick iväg i den gamla hamnen i Uddevalla. Henrik hade satt fast en stor mutter på på linan och visat gossen hemma på gräsmattan hur man kastar.

Nu sattes ett av dom nya dragen på och gossen kastar.

Upp ...

Ut ...

och i vattnet. Grabben var stolt som en tupp där han stod och vevade in linan.

Sedan kom miraklet.

Andra gången som gossen kastar ut. I hamnen ... På badplatsen ...
Så får han på en makrill.

Sannolikhetskalkyl - någon?




Nu var dragen så in i norden kassa så att draget släppte sin ögla och försvann med makrillen. Men vi hann se att det var en stor och fin fisk.
Stackaren ... Den dör väl nu, med ett drag hängande i munnen ...


Så gossen tycker inte att det är svårt att fiska. Man bara slänger ut och sedan får man makrill ...


Somliga vet inte vilken tur dom har ...

 

Sommarlov är härligt!

Kommer så väl ihåg känslan när första sommarlovat kom. Hur evigt det kändes. Hur roligt det skulle bli. Hur perfekt sommaren sedan blev. Jag hade fått en ny kompis på landet och jag längtade till honom. Vi skulle leka heeeeeeeeeeeeela sommaren, fiska krabbor, leka superhjältar i skogen, bada, bada och bada.

Precis en sådan sommar blev det.

Vi hade fruktansvärt roligt och upplevde varje minut och varje sekund, precis så som barn i den åldern gör. Det är då som ett sommarlov känns evigt.

Nu så är Juli snart slut ...
Sedan kommer augusti och då börjar skolan igen ...

Hur kan det gå så fort?

Jag kan inte påstå att jag längtar efter att skolan skall börja. Jag fortsätter gärna med sovmorgonar och inget läxtjat. Inga planer för dagen, för veckan. Bara bad en solig dag och lite mer jobb en mulen.

Men visst förstår jag seriestripen nedan *Ler*

Tack och lov!




Andra inte .............................






Ha det!

Igår var jag på jobbet i värmen. Det var en kurs som var väldigt nödvändig. Inte nödvändig för mig, men tydligen så var den det ändå ... Underligt ...

Efteråt så åkte vi iväg till havet i Uddevalla. Så skönt. ÄLSKAR havet!

Det där med gyttjiga sjöar med mörkt vatten och konstig lukt ...

Sonen tycker däremot inte om havet. Konstig prick. Han uppför sig sådär som mina klasskompisar gjorde när jag var liten.

-Maneter! Ihhhhh! Sjögräs! Ihhhhhhh! Krabbor! Ihhhhh! Tång med säkert 100 krabbor i! Ihhhhh! Saltvatten i munnen Bläääääh!

Hur kunde jag misslyckas så i min uppfostran?

Hur kunde jag ...

*Suck*

Men han dyker rätt så bra nu. Simmar i full fart och dyker ner med cyklop. Han blir mer och mer vattenvan för varje gång som går. 

Har problem med jobbet. Jag får inte semestern jag vill ha ...

Arg.

Men jösses, när skall det här varannandagsvädret bestämma sig?


Vi har ju en andraskörd som måste tas.

Det har varit dåligt med lagad mat här hemma. Sonen som inte är så hungrig när det är varmt har nästan svultit ihjäl på kvällen enligt hans egen utsago.

Eftersom man inte vill förlora mammapoäng så försöker man se till så att gossen skall få sina två mål lagad mat/dag.

Därför serverar man blodpudding en dag. Precis innan han skall skjutsas iväg till en kompis.

Sonen rös från hårbotten och ner till fotabjället. Maken rös minst sagt likadant.

-Mamma! VAAAD är det där? *Pekar på blodpuddingen*
-Blodpudding.
-BLOOOOD!
-Ja, blodpudding. Gjort på grisblod.
-Ahmeh! *sonen tittar på mig med vitt uppspärrade ögon*

Vi åt vår blodpudding. Eller jag gjorde iallafall. Sonen och maken smakade i allafall.

In i bilen och iväg.

När vi kom fram till kompisen så berättar sonen upprört:

-Det var tur att jag fick komma hit!
Mamma, försökte tvinga mej att äta BLOD!


*Suck*

Snacka om att förlora mammapoäng ...

Vi överlevde den här onsdagen också. Fåren var bättre. Hundarna gick bra. Banan var ok.

Men vad det var varmt!!!!!!!!!

Vi smälte mer eller mindre allihop.

Ibland så stöter jag på nya ord. Ord som jag inte visste fanns.

Lyckan är total.

Fromleri=skenhelighet


Nu måste jag bara hitta på ett sätt att kunna använda det.

Vi har tre kvar hemma.

Tre sötnosar.

Tre terrorister utklädda till ljuvligt söta Border Collievalpar.

Allt går ju snabbare, lättare och bättre när man har en tid att passa och har 5.5 mil dit?


I morse så släppte jag ut dom och tog skogspromenaden. Dom far genom skogen, hittar kottar och lägger sig på lur på varandra. Anfaller varandra i blåbärsriset och ser verkligen ut att ha jätteroligt.

Hundgården som dom skall in i sedan är inte riktigt lika populär ...

Först så fångar man en valp och bär in den i hundgården. Stänger dörren. Fångar nästa valp och försöker prångla in den medan man ivrigt försöker stänga hundgårdsdörren samtidigt som man skall stoppa den andra valpen från att gå ut. Det brukar gå rätt så bra. Den stora prövningen får man när sista valpen skall fångas in. Den är verkligen jättesöt och jättebusig. Far fram över gårdsplanen i ett jehu. Jag kommer på att jag har glömt kortet och tänker i min enfald att valpen kommer säääkert att känna sig ensam när jag går in och hämtar kortet. Då kommer det lilla odjuret känna sig alldeles ledsen och vilja krypa upp i famnen på mig.
Så jag går in. I hälarna på mig så sladdar det lilla odjuret in. Galopperar raskt in i köket, hittar en t-shirt som hänger över en stolskant. Tar med ett lejonmorr tag i t-shirten och galopperar vidare in i vardagsrummet, med mig efter. Gör en undanmanöver under soffbordet och därmed så tappar jag ju kursen ... Jag är något äldre än valpen och något stelare, tyngre och kanske lite långsammare också ...  Men bara kanske.

Valpen tycker att vi har jättekul. Jag tycker inte det. Den bryr sig inte om mina rop om att den skall komma utan har avancerat in i köket, upp i soffan. När jag kommer insladdande så hinner jag precis med ett vrål hindra den från att sno med sig hela brödet. Den hoppar raskt ner och försvinner ner på golvet och under soffan. Där tillbringar den några minuter med att hoppa fram och kasta sig tillbaka in igen medan jag vid det här laget kryper omkring och försöker locka fram den med diverse olika saker.

Buset lyser i ögonen på den lille rackaren som hoppar på snedden precis så långt bort som jag inte når. Fräcka små VAFF-VAFF-VAFF kommer ur den sockersöta munnen. Ur min mun börjar det att hagla invektiv. Inte särskilt smickrande sådana, heller.

Tillslut så får jag tag i den lille rackaren. Den lägger sig snabbt tillrätta i famnen efter att ha slickat halva ansiktet på mig.

Hela hunden uttrycker att så här roligt har vi inte haft på länge. Kaaaan vi inte göra det igen?

Kan vi inte!

Hrmpf!!!! 

Nu är verkligen sommaren här. Ljuvliga värme.

Varför jag säger att värmen är ljuvlig, när ni flämtande kryper in i skuggan och bara vill att lampan skall gå ner så det går att leva?

Jo, det är för att jag sitter på jobbet. Iförd långbyxor, dubbla tröjor och tjocka strumpor så överlever jag. Om 8,5 timmar så går jag ut i bilen och tinar upp fingrarna på ratten, stänger av AC:n i några mil tills hela kroppen börjar fungera igen.

Värme, ljuvliga värme!

Sisådär ja.

Jag har räknat ut att anmälningarna till Frankrike har tagit en hel dag att fylla i och få iväg. Nu är svenska landslaget anmält enligt alla krav förutom en hund som jag inte har fått alla papper jag behöver för ännu.
Förutom att det inte går att kontakta någon kontaktperson så fungerade inte deras emailadress. När adressen väl började att fungera så var jag tvungen att dela upp anmälningarna i 8 olika mail. Hip hurra ...

Sonen klättrar på väggarna. Han har såååååååå trååååååkigt. Ingen kompis är hemma just nu så han kan faktiskt inte gör något annat än att sitta och:

1: Gnälla
2: Titta på tv och gnälla
3: Sitta hos mej och gnälla
4: Reta oss så att vi börjar gnälla och sedan gnälla för att vi gnäller.

Tävlingen i onsdags blev i sedvanlig Vallbystil.
Några går det bra för, andra inte. Fåren är svåra och fältet stort.

Jag roade mej att ställa ut fåren på förmiddagen. Det kan vara så att fåren som vi hade tagit hem från skogsbetet veckan innan hade förvandlats till rådjur. Lätta att ställa var dom inte i allafall. Hur man än gör, hur man än försöker så är det någon grupp som går åt h-vete, helt enkelt.

Jag ringde till Henrik efter ett tag och tjöt fram att vi måste byta fårras. Det här gåååår inte. Jag kan tänka mej att ställa ut på alla andra ställen utom här hemma hos oss!

Han skrattade lite och satte upp mej som utställare nästa gång också.

Vad är väl en bal på slottet ...

Nu har vi slängt våra kroppar i sjön och det är dags att ta tag i kvällsskiftet. Valpar skall ha mat, hundar skall ha mat och alla skall rastas.

Valparna sover nu i varsin bur och sitter i hundgård på dagarna. Dom börjar bli hundar dom små krypen.


Ha det!

Idag blir det tävlingar i Vallby för hela slanten.

Vi går ut tufft med en IK2:a och fortsätter raskt med en IK1:a.

Jag hoppas att Justus sover ordentligt just nu, och inte som hans matte ligger sömnlös.
Hans tassar kommer att bli använda i morgon.


Välkomna!

För något år sedan så ramlade det in kommentarer från en Ia, här på bloggen.
Ia visade sig vara en person med mycket sunt förnuft och ett stort hjärta. En person som jag genom tiden har blivit uppriktigt fäst vid. 

I fredags kväll så träffade jag äntligen Veronica.
Veronica, som skriver så roligt att tårarna rinner ner för kinderna. Veronica som skriver om allvaret, om kärleken till sin son, om livet på landet inehållande hundar, får och alla vedermödor.

Ibland känner man att man hittar rätt. Ibland känner man att det här kan bli vänskap för en lång tid framöver.
Det har hänt mig två gånger som jag vet och kommer ihåg.

En gång på Gottskärs kursgård -86 och en gång i fredags.

Massa tack Sabine för att du fixade till det här. Ett jättetack för den absolut kungliga fikan.

Kram!



  

Japp, nu har jag kanske bokat rum i Frankrike.

Kanske.
Eventuellt

Men ...

Det kan också vara så att jag har fixat jobb åt hela skocken i köket ...


Det återstår att se.


Spännande.

*Suck* Det här är inte lätt ...

Det finns knappt boende och om det skulle det finnas så går det inte att få reda på det för att dom inte kan engelska.

... och jag kan inte franska.

Kombinationen gör att jag sliter mitt hår och pratar engelska på en 2-årings nivå.

Just nu så skulle jag helt enkelt bara vilja ha ett hyfsat stort hotel där jag kan stoppa in hela laget, inklusive hundar.


Ha det!

Sanna