Gott Nytt År!

                                                           


Till er alla!

Ett riktigt Gott Nytt År!

Det kan bara bli bättre!

Valpar i dag!

Idag så skall vi åka söderut och kika på valpar!

Vi skall handla lite på vägen och byta en julklapp som inte fungerade.

Men det största är naturligtvis valparna!



Bilden har jag snott från Josse

Ser fram emot dom små monstrerna som egentligen är alldeles för små för att titta på. 4 veckor gamla så vinglar dom mest omkring och orkar leka i 5-10 minuter.

Men söta är dom!

Liten blir större ...

Inte nog med att 6-årständerna håller på att komma fram...

Nu godkänns inte Pussepojken, Kramkillen eller Gosegubben längre.

*Mutter*

Jag hoppas innerligen att dom återkommer!


Ha det!

En natt senare

Nu är vi stoppmätta. Har precis kommit hem från Farmor och Farfar.
Kusinerna har lekt och dom har lyckats att slå sönder en vas och en tillbringare...
Odjur!

Jättekul att träffa allihop och jättegod mat.

Nu skall jag försöka ta min mätta mage och gå ut med hundarna.


Ha det!

Sisådärja!

Nu är det värsta över och jag har kommit ur dödsskuggans dal.

Hela kylskåpet är ännu fullt med julmat som ingen vill ha. Hjalmar blänger på vissa maträtter som han åt bland det sista innan han blev sjuk.
Grabben var ju inte tjock innan och nu så ser man varenda revben. Jag hoppas att det sociala inte ser det här.



Vi har kört Mariokart på Wiin flera gånger i dag. Vi blir bättre och bättre. Hela familjen sitter samlade och kör tillsammans.
Jag kan inte påstå att det är ett stillasittande spel för Hjalmar som skuttar runt och kör stående med hela kroppen.



Bowlat har vi gjort också.

Sedan så får vi nog avvakta en smula känner jag.

I morgon natt så är det jobb igen och på Måndag skall vi till Farmor och Farfar.


Ha det!

Där satt den

Återkommer om något dygn.


Ha det!

Vinterkräksjukan igen

Nu är Henrik frisk. Men Hjalmar har fått det istället.

Det är bara jag kvar ...

Hurra ...

Att Hjalmar har det hindrar inte honom från att boxas i Wii:n.
Han studsade runt som en gummiboll, vilt boxandes. Nu efteråt så är han lite matt. Men mitt under fighten så märktes det knappt.

Här kommer bilder från i går kväll.



Så här svettig blir man efter en halvtimmes intensiv boxning.



Ave Maria


Fia




... och det är det vi har fått.

Vinterkräksjukan. Dagen innan julafton.
Ni vet, när granen skall in. All mat skall köpas. Julefrid och bjällerklang.


God Jul!


Söndagen

Det svänger fort i speedway ...

Jag tog ledigt från jobbet i några timmar för jag ville se när han skulle på hockeyträning för första gången. Åkte hem och hämtade grabben som hade ögon som tindrade av förväntan.
Lyckligt hoppade han in i bilen och vi susade ner till ishallen. Han underhöll mej hela vägen ner med hur roligt det skulle bli och det var hockey hit och hockey dit.

Vi kom till parkeringen och svängde in.

-Mamma jag vill åka heeeem!

Jag som just då inte hängde med i svängarna alls, fattade inte ett smack.

-Jag viiiiill inte spela hockey. Jag vill hem! Jag är rädd!

Jag övertalade honom om att vi skulle gå in och titta i allafall. Men han var fast besluten om att han skulle hem.
Vi kom in i omklädningsrummet och han blev till en liten skugga som sökte skydd bakom mej.
Vi gick då in i ishallen i stället och tittade. Han skulle inte åka och ville bara gå hem igen. När alla barnen kom ut på isen och han konstaterade att dom ramlade dom med så ville han försöka.
Då kom C, hans bästa kompis. Plötsligt var livet bättre och han skulle minsann också åka skridskor.

C, Hjalmar och två pojkar till höll till i ena halvan av rinken och i den andra halvan susade restan av ungarna omkring. Dom andra barnen kunde verkligen åka skridskor och ville väldigt gärna spela hockey. Hjalmar trivdes bra i gruppen som kravlade omkring på isen, trots att han åker rätt så bra.
Jag tror att han kommer att fortsätta åka där. Jag tror inte att han blir någon hockeyspelare. Inga NHL-miljoner till honom.
Grabben är en enmansspelare.

Vi får stoppa in honom bland golfarna istället!


Ha det!



Liseberg

En dag på Liseberg:



Skridskor åkte vi i början. Han är snabb nu den lille rackaren.

Sedan blev det olika åkattraktioner.











Japp, så var den här dagen tillända. Nu så är det julförberedelser och sängen som gäller.

Ha det!

Granjakt

Idag har vi varit ute på granjakt.

Skogen är ju helt enkelt vacker. Varje årstid har sin charm.



Skogen är ju dessutom världens bästa lekplats!









Majja var också med.



Justus också så klart!






Hjalmar skall ha en liten på balkongen.



Junior passar på att leka en stund.





Turtles skall ha en liten och en liten får stanna i skogen



En gran har blivit fler ...









Blommande stubbe



Skog? Fast ännu en stubbe.



And there it was! The Nilsson Family Christmastree.




Granexpressen!

Skolan inlägg nr 823 ...

Hjalmar är helt ok med vad som hände senast.
Grabben som klippte till honom kom fram i kyrkan sa förlåt en gång till.

Men jag ...

Jag ser potentiella våldsbarn i varenda barn jag möter. Jag har väldigt svårt att smälta att man kan få stryk bara för att man finns. Tyckte det var direkt jobbigt att lämna honom i skolan och se honom åka iväg med bussen i dag på morgonen. Jag tror att jag behöver det här lovet mer än någon annan.


Ha det!

Dan före dan före jullovet!

Det skall bli skönt när det blir jullov!
Skolan är mer än lovligt strulig.

Lotta kommer hit i dag och har med sig lille Scott. Det skall bli kul att se honom.


Ha det!

Julspel

Så har våra rackarungar haft julspel i kyrkan.

Hjalmars kommentar innan var:
-Det är bara jättetråkigt. Man skall bara stå helt stilla på en tråkig scen och sjunga.



Ni ser vad roligt han tyckte det var ... och förresten ... han sjöng inte ...

Ha det!

Firefox

Att jag inte gjort det här tidigare.
Så länge som jag tänkt på det.

Jag har installerat firefox istället för explorer. Allt går så mycket bättre. Är så nöjd!



Plötsligt så går det blixtsnabbt!

Ha det!

Näsblod

I dag ringde dom från skolan och berättade att Hjalmar hade fått ett knytnävsslag på näsan så det sprutat blod.

Lillekillen ...

Det var två kända bråkmakare som hade gett sig på honom för att han tittat på dom. Bråkmakarna som så tufft gav sig på en ensam 6-åring är 9 år ...

Vad trött jag blir. Om han hade hamnat i slagsmål så är det en sak. Men som det var nu så har han tyst och passivt tittat på dom när dom snodde en pinne från hans kompis och sedan blivit nerslagen.
Hjalmars fröken har ringt två gånger och varit rätt så förfärad.

Hjalmar visste inte ens vilken av killarna som slagit honom. Av det enkla skälet att han blundade av ren rädsla när dom kom nära.

När jag ringde en annan mamma som har barn i skolan för att få reda på vad grabbarna som bråkat hette i efternamn, så kom en sak till fram. Hennes son hade gått in i skolan och fick då en låda kastad på sig. Det var samma kille som slagit Hjalmar. Han försvarade sig med att han trodde att det var Hjalmar som kom in.

Kul ...

Så i kväll så har Henrik roat sig med att ringa den andre killens pappa. Jag hoppas så innerligt att det inte blir en fortsättning på det här. Grabbens pappa hade inte ens hört något om bråket från skolan. Killens föräldrar är skilda så informationen har antagligen gått åt andra hållet.

Jag avskyr våld av alla sorter! Jag förstår mej inte på folk som slåss. Jag skulle aldrig någonsin kasta mej in i ett slagsmål eller över huvudtaget ens titta på våld. När man sett intervjuer utav proffsboxare så har man ju snabbt insett att det inte är tuffhet att gå upp i en ring. Det är ren dumhet.

Så nu ligger det en liten 6-åring på övervåningen och sover. En liten kille som är rädd för att gå till skolan. En liten grabb som fått stryk första terminen i förskolan för att han råkade finnas där.

Nog för att han är busig. Men han är inte elak eller dum mot andra. Han är aktiv och kreativ. Ingen slagskämpe.

Tänk om man hade kunnat vara med jämt. Tänk om man hade kunnat förutse sådana här saker. Hela mitt innersta gör revolt mot mot meningslöst våld.

Dessutom så gör det så ont långt inne i hjärtat ... Min bebis ... Min lille pojke ...
*Går upp och lägger på täcket. Stryker honom över kinden och lyssnar i mörkret på andetagen. Lillekillen ... Älskar dig!*


Ha det!


Hoppet finns!

Kanske kommer det att flytta hem en liten valp om någon dryg månad.

Vi har inte haft någon valprackare hemma sedan Justus var valp. Han är faktiskt över två år nu.
Så just nu så längtar jag.

Det kan svänga rätt så fort det där. Speciellt dom första två veckorna är rätt så jobbiga. Men sedan blir det roligt fort.


Majja skall ju paras senare i vår. Så jag antar att jag kommer att ha valpar så det räcker och blir över då. Det skall naturligtvis bli roligt det med. Men det är så mycket jobb inblandat.

Om allt sedan går som det skall så kommer vi ha 8 hundar över sommaren. Om allt då fortsätter att fungera så skall eventuellt Eli ha en kull och då blir dom såklart 9 stycken. 4 stycken under ett år ...

Ja-ja ...

Just nu så är dom 5.

Ha det!

Nästa sak på min lista

Av Jill Smolinski.

Jag håller på och lyssnar på den. Efter en tråkig början så är jag helt fast. Kan knappt släppa den.

Det är en gullig bok och rätt så rolig.



Ingen fantastisk eller odödlig bok.

Ha det!

Herde ...

Hjalmar skall vara herde i julspelet.
Jag (som är en elak mamma ibland) frågade om dom fick låna skor som var fastspikade i scenen.
Men dom skulle ha vanliga kläder enligt Hjalmar ;)

Så jag lovar att inte missa när Hjalmar och hans kompisar skall ha julspel i kyrkan på onsdag morgon.

Hur skall det gå?

Ha det!

Varberg

Hur har ni det i Varberg egentligen?

Börjar bli orolig för er.

Blue Tounge, varg och nu Mjältbrand.


Lever ni?


http://www.gt.se/nyheter/1.1401584/utbrott-av-mjaltbrand-pa-gard-i-varberg

Fia


Julgodis

I dag har det varit en konstig dag.
Jag och Hjalmar satte klockan på ringning för att åka till skolan och titta på Luciatåget.

Det hände en konstig sak. Tåget kom och det var tredjeklassare som sjöng. Inte speciellt bra eller något men plötsligt så fick jag tårar i ögonen.  Jag har blivit en tant ...
Vad är nästa steg?
Rollator?
Stödstrumpor?
Hörapparat?

Hjalmar fick hem en kompis efteråt. Dom var uppe i skogen och sågade ner träd. Efter det så var det godistillverkning



Mandelmassa i olika färger blev otroliga saker. Trefärgade snögubbar bland annat.

Grabbarna härjade runt som vildar tills det var dags för kompisen att åka hem.

Ha det!

En hel dag förstörd

Jag har tillbringat dagen på jobbet.
På möte hela tråkiga dagen.

Men igår var det livat.
Henrik och jag dumpade vår son hos sina kusiner i Sävedalen och åkte och köpte julklappar.

Vi

Är

Klara!

Underbara känsla!

Men det tog nästan två timmar i helvetets förgård på Toy´s R us.

Så nu har vi paket till alla barn och ett Wii liggande till hela familjen.



Nu i kväll så har jag  till och med satt upp ena paret julgardiner i köket.
Det tar lite tid eftersom jag är tvungen att byta gardinstång. Inte helt lätt i ett skevt hus ...

Men det blir fint!



Det behövs lite justeringar jag vet. Men sedan blir det fint!

Ha det!

 

Hundar

Det kommer smygande så års ...

Känslan ligger strax under ytan och guppar upp och ner.

Jag får en plötslig inpuls att sätta på mej visslan.

Jag tittar ut och ser min unghund i hundgården.

Jag, unghunden och visslan smyger ut i frosten. Visslan passar i munnen som i ett pussel. Vi tassar mot fåren, Justus och jag. andedräkten bolmar ut från våra munnar. Blicken jag får från honom signalerar ren lycka.
När vi ser flocken som jag släppt ut tidigare på några 100 meters håll så skickar jag honom.
När jag ser honom dra iväg i en vid båge, så ivrig att göra allting rätt, så klappar hjärtat några extraslag av ren glädje av att vara där just då. Att uppleva det som jag gör.

Han kommer med fåren och det slår mej hur fantastisk duktig han är. Hur mjukt och fint han rör sig.


Ibland.

Leker.

Livet.


Gårdagen

Var en smula hektisk.
Det skulle vara symöte på kvällen så det innebar en hel del städning innan jag skulle till jobbet.



Men på jobbet så lyckades jag inte bara få tag i en chef. Jag fick tag i två till. Dom såg positivt på att jag ville vara kvar på företaget men dom kunde i varseltider inte lova något.

Jag förstår att dom inte kan lova något. Det kommer ju att få gå folk från nästan samtliga grupper.
Men det känns ändå bra att dom ser en framtid för oss som inte vill bo i Indien.

Det är en konstig känsla att åka till jobbet och göra reklam för sig själv. Men ger det utdelning så gärna för mej.

Så jag antar att nu gäller det att hålla hoppet uppe och söka andra jobb som jag verkligen vill ha.

 

Skulle jag få ett annat jobb. Så kanske det är bra. Det kanske ger livet ett lyft till. Man kan ju inte alltid gå på trygghet, även om det känns väldigt bra.

Livet känns i allafall ljusare.

Ha det!

Bozz har blivit pappa igen.



Bilden har jag snott från Josefin.
Valparna är från Svarthallskennel.
Som vanligt så blev det bruna valpar. Jag undrar om inte Harry, Junior och Bozz snart står för 90% utav alla bruna Bordrar i Sverige?
Valparna på bilden är lite drygt en vecka.

Gullungar!

Ha det!

Får jag låna en tumme?

Eller två?

Jag skall på intervju i dag. Ingen riktig på något externt men en där jag jobbar.
Skulle vara väldigt tacksam om ni kunde skicka en tanke och hålla en tumme eller två vid två-tiden i dag.

Ha det!

Stabil el i Indien ...


Titanic scenario 2

I det här scenariet så har Rederiet bestämt sig för att spara pengar. (Med det så menar dom tjäna mer pengar. Eftersom dom vill höja sina löner.) Så dom har bytt ut samtliga som jobbat på båten mot Indier.
Indierna som förutom att alla från stymannen och ned till skeppspojken på 10 år har skepparexamen, kaptensbrev, 10 års erfarenhet i kanot, också kan köra tåg och har flygarlicens.
Tyvärr så förstår kaptenen inte ett ord av vad dom säger. Han får heller aldrig sova eftersom dom väcker honom en gång i timmen av allt som händer som inte står i deras Runbook.

Tillslut så kollapsar kaptenen. Han sover så djupt så att han inte går att väcka.

Indierna som står på bryggan ser ett isberg framför sig. Dom bläddrar i runbooken. Inte någonstans står det att dom skall köra runt isberget. Dom försöker väcka kaptenen. Tillslut så bestämmer dom sig för att om det inte finns med på kartan och inte står i Runbooken, så finns det inte.

                                                   

Titanic

Det känns som att jag jobbar på Titanic.

Låtsas för någon minut att ni inte vat vad båten är känd för, utan tänk på hur passagerarna måste ha känt när dom gick ombord.

Dom gick ombord på ett av världens största lyxiga fartyg.
Alla samhällsklasser fanns representerade, dom anpassade sig och kände sig stolta, utvalda och trygga.

Dom som jobbade på båten var dom bästa som gick att hitta. Dom gjorde kunderna nöjda och dom skötte sitt jobb. Dom kanske till och med nästan vrängde ut och in på sig själva för att hitta möjligheter och för att lösa till synes olösliga problem.
Dom ville verkligen att den här båten, just den här båten, skulle bli världskänd för att vara den bästa, den största, den lyxigaste båten som just då fanns.

Det var innan dom märkte att kaptenen på skeppet var spritt språngade galen.
Han hade en konstig dragning till isberg och det verkade som att han hellre ville se sina mål uppfyllda än passagerarnas.
Man fick till och med en känsla för att han var villig att offra passagerare för att få se ett så stort isberg som möjligt.

Men så kunde det väl inte vara?

                          

Det kan väl inte vara så att Kaptenen kommer att köra skeppet i sank?

Det kan ju vara så att han gör passagerarna griniga. Griniga passagerare vill inte åka mer båt och då får vi tampas med mer reklam. Så tror jag att dom som jobbade på båten resonerade.
-Vi måste se till att få honom utbytt! Skrek en.
-Vi kan ju inte göra myteri. Hävdade en annan.
-Vi ser till att vi får honom utbytt när vi anländer hamn. Hojtar en tredje.

Under tiden dom resonerar under däck utspelar sig följande uppe på bryggan:

Kaptenen: Kolla! Ett sådant fint isberg!
Styrman: Jooooo ... Ser farligt ut!
Kaptenen: Vi går närmare!
Styrman: Nehej! Vi håller oss på vår rutt!
Kaptenen: Ähum ... Kan inte du hämta lite kaffe så styr jag?
Styrman: Aj-aj Kapten!


                                         


Ha det!


Fia


Skridskor igen!

Förutom att jag har missat makens och sonens namnsdag i dag så har vi köpt skridskor, igen.
Vi köpte för två månader sedan och när vi kom hem så hittade jag ett par ärvda i garderoben som passade honom jättebra. Då var det ju bara att lämna tillbaka dom som vi köpt. Trots att tårarna rullade när vi sa att vi skulle lämna tillbaka dom.
När vi var iväg och åkte så visade det sig att det gjorde jätteont i ena foten av dom. Så vi hyrde ett par där och då, som fungerade.
Så nu har vi köpt ett par likadana igen. Dom som han hade har kompisen fått.




Hoppas att det blir hockey till helgen nu då. Det hänger på det berömda håret om det skall gå. Dom håller på och bygger Sveriges billigaste ishall här i Lödöse. Det innebär att allt skall göras ideellt. Vilket i sin tur innebär kvällar i helger. Summan av det hela är att det tar tid. Lååååååååång tid att få upp det.
Blir det innebandy så går han inte ...


Ha det!

Så går det ...


En av världens bästa låtar


Så var dom bara 5.

Just nu så har vi bara 5 hundar här hemma.

Det känns lite lite ...

Jag är nästan ensam när jag är ute och går.

Jag minns en gång när jag hade släppt ut våra då 9 hundar.
Tyvärr så hade jag glömt att stänga bagageluckan till bilen. Alla som har Bordrar vet vad som händer då.
Jajamensan. Samtliga 9 hade klämt in sig på en plats som är rekomenderad för 2. Dom var packade varvtals och alla såg inte såååå lyckliga ut.
Mitt i virrevarret. Ni vet man slänger ut en och när man skall ta nästa så passar den första på att hoppa in igen. Så kommer grannen.
Jag är ju tvungen att sluta med vad jag håller på med av den enkla anledningen att grannen inte skulle uppskatta att få 9 hundar i famnen. Han stod och stirrade en stund och kommer sedan fram till slutsatsen:
-Du det där går nog inte.
-Va, vadå? Svarar jag, högröd av ilska i ansiktet.
-Nej, du kommer aldrig kunna stänga luckan.

Falköga, tänkte jag och bad honom fara och flyga. Fast bara tyst inne i mitt huvud.

-Nej, jag tänker inte stänga luckan. Jag försöker få ut dom.
-Men hur gjorde du när du fick in dom?  Frågar han och ser på virrevarret av ben, huvuden och svansar.
-Du, jag har lite mycket här just nu. Jag kan inte släppa ut så länge som du står här så ...
- Ja jag tänkte gå på promenad jag ... Men så såg jag ju dej ... Vilket fint väder vi har!
-*Mutter*
Dom två största hanhundarna som vid det tillfället hette Harry och Junior morrade vackert på varandra. Mist och Maggie visade alla sina tänder i ett stort leende. Ovanpå dom satt det 5 glada  lyckliga unghundar som skulle få ut och åka trodde dom.
-Ja, jag går väl då ... Har du sett grannens nya postlåda förresten! En sådan färg han har valt.
-*Mutter*
-Ja, du verkar ha mycket att stå i ...

Sedan gick han tillslut.

Hanhundarna lät som lejon vid det laget och det var nanosekunder innan hela soppan hade blivit blodig.

Så nu vet ni varför man ALDRIG skall gå och rasta sin hund genom att gå bortåt på vägen hemma hos oss. Man blir snabbt kidnappad och pratad med, varesig man vill eller inte.



Ha det!


Skolan igen

Det går mycket bättre för Lilleman i skolan just nu. Men det kommer ändå konstiga signaler.

-Mamma, dom sa att dom skulle ringa dig i dag. Två gånger *fniss*
-Varför då?
-Jag vet inte ... Men dom gjorde inte det.
-Vad hade hänt då?
-Ingenting
-Men, var dom arga på dig?
-Jaaaa ...? Det var dom nog.
-Men vad hade hänt då?
-Jag VET ju inte. Hon bara skakade mej och sa att hon skulle ringa dig.
-Skakade hon dig? Men då måste hon varit jättearg på dig.
-Ja, det var hon nog. *Skuttar iväg*

Ingen lapp har kommit med hem och ingen har ringt. Grabben är lika meddelsam som en mussla. Jag önskar att jag kunnat ringa någon och fråga vad det är som händer. Om man är så förbannad så man skakar en unge så är det ju mer än vad det skall vara.

Ha det!

Jubel och så vidare!

Vet ni vad jag har gjort?

Jag har bakat!

Jag har bakat bröd!

Det är nu som "Förundrat jubel och gratulationer skall brista ut"

Visst är jag duktig!

Ni som har Land kan hitta receptet där.

Valnötsbrödet.

*Luktar i luften*
Ahhhhhhhh! Luktar ljuvligt!!!!!!!

Smakade ljuvligt!

Så med risk att sabba hela min image så berättar jag det ändå.

Jag har bakat!


Ha det! 

En mäktig låt


Naturhistoriska museet



Världens bästa faster hade en överenskommelse med Hjalmar. Ifall han var riktigt duktig i skolan och inte gjorde massa bus så skulle han få följa med på en utflykt.



Så hit kom dom och Hjalmar fick äntligen se Dinosaurieskelettet. Som han har längtat.



- Seen, sen gick vi upp till andra våningen. Där var det fullt med döda fåglar. Åh, mamma, vet du? Dom hade tagit äggen också! Det fåååår man ju inte!



Valen var öppen. Jag har själv aldrig varit inne där. Men det har nu Hjalmar. Gissa vem som satt inne i valen?



Tomten!

-Meh! Mamma det var inte den riktiga tomten. Det var bara en som var på låtsas. Han var ju utklädd.

Hjalmar fick sina önskningar nedskrivna och kom hem med ett papper där det stod:
Hjalmar önskar sig en grep och en såg.

Fotograf:Ingela Holm


Ha det!

Advent

Då har första advent passerat även här. Jag har jobbat natt och har varit medveteslös större delen utav helgen.
Men i dag så har sonen sett till att alla adventsljusstakar har kommit upp.



-Hjalmar, kan du gå upp i rummet på andra våningen och hämta ner ljusstakarna?
-Ja, och om jag inte får upp dörren så hämtar jag sågen!

Det behövdes ju inte eftersom Henrik hjälpte honom att få upp den tröga dörren. Hade inte han hjälpt honom så hade jag. Av ren självbevarelsedrift.

Tänk er en hyper 6-åring med en ny såg och en inomhusdörr.


Jag har fått ett napp på en krok jag slängt ut om jobb. Jag hoppas så mycket på att det skall gå vägen.

Henrik, stackaren, är totalt genomförkyld.

Jag har testat en ny explorer och den kan inte ladda ner bilder åt mej. Så jag måste byta. Tröttsamt ...


Ha det!

RSS 2.0