Japan

Ja, var skall jag börja?

Veckan som har gått efter skalvet och tsunamin har verkligen bara blivit hemskare och hemskare.

På något vis så har skalvet och tsunamin kommit i skuggan av kärnkraftsverket.

Jag kan inte greppa fullt ut hur många som verkar ha dött i tsunamin och förstår att om kärnkraftsverket hamnar i det värsta sceneriet så kommer ännu fler att drabbas.

Alla rapporter och bilder får det att knytas i magen på mig. Jag följer vad alla tyckarna säger i radion och vid varje nyhetssändning så stelnar jag till och lyssnar extra noga.

Men det som får mig att tillslut ta till tårarna är artikeln om barnen. Barnen som sitter tysta i ett klassrum och väntar.
Dom väntar på sina föräldrar, som skulle ha hämtat dom samma dag som tsunamin kom.

Ingen kommer.

Ingen.

Kommentarer
Postat av: Svekhult-ia

Det gör ont i hela kroppen av vanmakt.......man vill bara vara där och krama dem och försäkra dem om att allt bli bra.....men blir det det?

2011-03-20 @ 00:19:50
URL: http://www.svekhultia.wordpress.com
Postat av: Sanna

Nej ... det blir nog inte bra. Hela deras liv blir ställt på huvudet. Hela uppväxten blir trasig.

Åh, dessa stackars barn!

2011-03-20 @ 20:59:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0