Lamm och fler lamm
Jag tror att vi har c:a 170 märkta lamm just nu.
Lammbarerna går för högtryck och mjölkåtgången hemma ligger någonstans vid 25 liter/dag. Snart kan vi be mjölkbilen att köra direkt från Sandra till oss.
Vi fick en trillingkull häromdagen på finullarna. Storlekarna på lammen var tripp trapp trull. Trull som är pytteliten får naturligtvis inte mat som han skall. Hans mamma som inte tycker om kraftfoder och därmed inte riktigt kan föda sina tre har dessutom lyckats att ställa sig på hans ena bakben. Bakbenet bröts och han går just nu omkring med spjälkat bakben. Det verkar fungera rätt så bra. Han går på benet nu och det ser rakt och fint ut.
Det är rätt spännande att gå in till honom med nappflaskan i handen. Alla små som kommit efter, eller har haft många syskon blir ju lyriska när dom ser mej och flaskan. Så det där med att sätta sig på huk och ge ett lamm ... fungerar inte riktigt. Jag hade på något vis behövt tre armar till ... så jag kunde försvara mej och flaskan från dom små vildarna.
Ja-ja, Trull och hans sykon skall introduceras till lammbaren så snart jag har tid. sedan kommer förhoppningsvis även dom kunna föda sig själva.
Varje år så slås jag av skillnaderna mellan våra raser.
Leicesterlammen ramlar ut och är stora som kalvar, känns det som. Vikter på 7-13 kg är inte ovanliga. Tre Leicesterlamm i magen på 7-8 kg styck ... Det hade inte jag velat vara med om.
Finullarnas lamm ligger mellan 0,5-4 kg. Någon enstaka enling har legat över 5 kg, men det hör inte till vanligheterna.
Leicestrarlammen sover dom första veckorna. När man kikar in så är det helt lugnt därinne. Tackorna sover som stockar och lammen ligger bredvid och sover lika hårt dom.
Sedan vaknar tackorna, väcker sina små, som yrvaket tumlar upp, beger sig till mjölkbaren, blir mätta och somnar om. Tackorna går iväg, äter en otroligt stor portion med ensilage och sover sedan en stund på maten.
Om man går in där så får man klättra över sovande tackor.
Om inte maten är slut förstås. Då är dom HUNGRIGA!
Finullarna har full sjå. Dom skall kolla var alla sina lamm är och för säkerhetsskull kolla alla andra lamm inom några meters radie. Sedan så skall dom äta, och då kolla vad alla andra har fått. Dom andra verkar definitivt ha fått både godare och framför allt MER än vad dom har fått. Orättvist!
Medan tackorna äter så svischar lammen runt. Lammracen går genom ladugården och förvandlar bädden till en velodrombana. Dom hoppar jämfota, stångas på prov och tycker att dom är kungar och drottningar. Herreman på täppan är den absolut roligaste leken.
Plötsligt är det något får eller lamm som tycker sig se något konstigt, eller blir rädd för något hemskt ljud. Ryckningen fortplantar sig genom alla får och lamm som en våg, tills alla har insett att det inte har hänt ett endaste dugg.
Jag har ju några nappisar. Två ute hos ungtackorna och så lille Trull då.
Ingen av dom kommer fram till Henrik och Hjalmar. Dom får liksom leta efter lammen som jag inte blir av med.
Den bästa och härligaste känslan får man på kvällen. Tyst så smyger jag runt i nedsläckta hus med nappflaskan i handen. Klättrar över sovande tackor och lamm som ligger på nytt strö, mätta och nöjda efter dagens fläng.
Kikar på lammen som sover i stora högar. Hittar mina små som kommer springade och med saligt halvslutna ögon drar i sig kvällsmaten i flygande fläng. För att några minuter senare, sömnigt vandra iväg till en lammhög och gosa ner sig bland dom andra.
Ha det!
Lammbarerna går för högtryck och mjölkåtgången hemma ligger någonstans vid 25 liter/dag. Snart kan vi be mjölkbilen att köra direkt från Sandra till oss.
Vi fick en trillingkull häromdagen på finullarna. Storlekarna på lammen var tripp trapp trull. Trull som är pytteliten får naturligtvis inte mat som han skall. Hans mamma som inte tycker om kraftfoder och därmed inte riktigt kan föda sina tre har dessutom lyckats att ställa sig på hans ena bakben. Bakbenet bröts och han går just nu omkring med spjälkat bakben. Det verkar fungera rätt så bra. Han går på benet nu och det ser rakt och fint ut.
Det är rätt spännande att gå in till honom med nappflaskan i handen. Alla små som kommit efter, eller har haft många syskon blir ju lyriska när dom ser mej och flaskan. Så det där med att sätta sig på huk och ge ett lamm ... fungerar inte riktigt. Jag hade på något vis behövt tre armar till ... så jag kunde försvara mej och flaskan från dom små vildarna.
Ja-ja, Trull och hans sykon skall introduceras till lammbaren så snart jag har tid. sedan kommer förhoppningsvis även dom kunna föda sig själva.
Varje år så slås jag av skillnaderna mellan våra raser.
Leicesterlammen ramlar ut och är stora som kalvar, känns det som. Vikter på 7-13 kg är inte ovanliga. Tre Leicesterlamm i magen på 7-8 kg styck ... Det hade inte jag velat vara med om.
Finullarnas lamm ligger mellan 0,5-4 kg. Någon enstaka enling har legat över 5 kg, men det hör inte till vanligheterna.
Leicestrarlammen sover dom första veckorna. När man kikar in så är det helt lugnt därinne. Tackorna sover som stockar och lammen ligger bredvid och sover lika hårt dom.
Sedan vaknar tackorna, väcker sina små, som yrvaket tumlar upp, beger sig till mjölkbaren, blir mätta och somnar om. Tackorna går iväg, äter en otroligt stor portion med ensilage och sover sedan en stund på maten.
Om man går in där så får man klättra över sovande tackor.
Om inte maten är slut förstås. Då är dom HUNGRIGA!
Finullarna har full sjå. Dom skall kolla var alla sina lamm är och för säkerhetsskull kolla alla andra lamm inom några meters radie. Sedan så skall dom äta, och då kolla vad alla andra har fått. Dom andra verkar definitivt ha fått både godare och framför allt MER än vad dom har fått. Orättvist!
Medan tackorna äter så svischar lammen runt. Lammracen går genom ladugården och förvandlar bädden till en velodrombana. Dom hoppar jämfota, stångas på prov och tycker att dom är kungar och drottningar. Herreman på täppan är den absolut roligaste leken.
Plötsligt är det något får eller lamm som tycker sig se något konstigt, eller blir rädd för något hemskt ljud. Ryckningen fortplantar sig genom alla får och lamm som en våg, tills alla har insett att det inte har hänt ett endaste dugg.
Jag har ju några nappisar. Två ute hos ungtackorna och så lille Trull då.
Ingen av dom kommer fram till Henrik och Hjalmar. Dom får liksom leta efter lammen som jag inte blir av med.
Den bästa och härligaste känslan får man på kvällen. Tyst så smyger jag runt i nedsläckta hus med nappflaskan i handen. Klättrar över sovande tackor och lamm som ligger på nytt strö, mätta och nöjda efter dagens fläng.
Kikar på lammen som sover i stora högar. Hittar mina små som kommer springade och med saligt halvslutna ögon drar i sig kvällsmaten i flygande fläng. För att några minuter senare, sömnigt vandra iväg till en lammhög och gosa ner sig bland dom andra.
Ha det!
Kommentarer
Postat av: Ingela
Det måste vara en härlig känsla när alla är nöjda och sover så gott. Synd bara att du inte får lika bra med sömn just nu. Kram
Postat av: Svekhult-ia
Blir glad och rörd så det värker i magen av att läsa din text......glad för att du så uppenbart tycker om det du gör i allt det jobbiga, och för att du sätter så otroligt bra ord på precis det jag känner också varje dag i fårstallet. Kram, goa goa du!!!
Men hhhrrrffftttt drar efter andan för lamm på 7-13 kg!!! Hur kommer de ut??? :-) och som sagt - hur bär man på 20-25 kg lamm i EN mage???
Postat av: Sabine
Ja Sanna du är verkligen duktig på att sätta ihop ord så man verkligen får en känsla. Känner ju också samma här när man går nere hos fåren. Vilken skillnad på de 2 raserna, skulle nog vilja prova och ha ngr leictrar, kanske någon gång i framtiden. Kram även härifrån.
Trackback
