Julgodis

Sonen är synnerligen kreativ!


The Nilsson family christmastree



I mycket snö ...


Sälen










Ovan: Hjalmar Milla och Peter


Ovan: Henrik, Hjalmar, Lena och Malte






Ovan:Milla i velodromen. Lena har förstånd att åka bredvid ;)






När tiden stannar en sekund.

Igår så öppnade jag brevet.

Brevet där det stod att sonen skall få ny klassföreståndare, med början nästa termin.

Huvudvärken infann sig direkt.

Var skall jag börja?
Hur skall jag få henne att förstå?
Hur länge kommer hon att stanna?
Hur kommer det att bli?
Får vi tillbaka den nuvarande igen? *Cross my fingers*

Många frågor utan svar ...

Jag hoppas att hon vänjer sig snabbt vid att ha föräldrar med i klassrummet.
Det konstigaste är att sonen inte har en aning om vem som kommer till våren. Det verkar konstigt att inte människan har passat på att vara i klassen och lärt känna barnen. Jag hoppas att sonen bara inte har uppfattat det. Att hon har varit där utan att han har märkt det. För nog måste hon väl ha varit där och sagt hej?



I brevet stod det att klassens resurs kommer att vara kvar.

Jag hoppas innerligt att det är så.

Nu har jag det på pränt. Rektorn har skrivit under.
Jag kommer att trycka det här brevet upp i näsan på honom, på varje möte, där han ens tänker i fel banor.



Det känns lite tungt.

Det känns som att luften gick ur mej.




Men vi har jullov nu snart. Ett låååångt jullov.
Nästa år, är nästa år. Ett nytt år börjar.
Jag skall testa en ny sak.
Jag oroar mej för ett år i sänder.
Det är ju ingen mening att oroa sig för något som händer nästa år.

Ha!

Gick ni på den?



Sälen

I söndags så packade vi ihop pick och pack och drog till sälen.

Där var det mindre snö än här ...

Men, men ...



Två familjer, tre barn.

Underbara backar, lite folk, inga liftköer. Så härligt!

Svinkalla nätter och blåsiga dagar. Barn med hjälmar, skidglasögon och rånarluvor som svischar ner för backarna.

Störtlopp nerför dom gröna backarna, två svängar i dom blå. Lyckliga tjut i dom röda.

-Hej då Mamma! *Svisch*
-Hej! Vänta på mej!

*5 minuter senare nere vid liften*

-Jag har väntat och väntat på dig *Sonen blänger argt*

Så är det ... Jag är numera absolut långsammast ...


Ha det!





Snöar det hos er med?

Sitter på jobbet.

Det har kommit en dm snö i Göteborg, så jag gissar på att Götet är "lamslaget" av det värsta snöovädret på 90 år.
Åtminstone om man får tro kvällstidningarna.

I morse när jag åkte hemifrån så var jag nog sista bilen som kom ut från vår väg. Med lite sats och bra förtroende för bilen så lyckades jag surfa fram genom drivorna.

Jag håller på att ladda upp inför kampen med rektorn och kommunen som jag skall påbörja imorgon. Det var det som jag menade med stormen som rullade in. Snöovädret tillhör mer vanlig vinter.

Rektorn skall dra in klassens resurs. Han säger att dom inte får pengar till henne. Han tänker så galet.

Så imorgon så skall jag ringa rektorn, hans chef och hennes överhuvud.

... och om det inte hjälper, så tänker jag ringa dom igen, och igen, och igen, och igen ...

... dessutom så tänker jag starta myteri.



(snodd från allposter.se)

... och hjälper inte allt det här. Så kommer Lilla Edets kommun hitta sig själva uthängda i GöteborgsPosten.

Varsågodochskölj!


Hej hå och en flaska med Rom!


Muahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!

Det känns som att en storm är på väg in ...

Lustigt.

Igår kändes det som klart väder.
Men nu verkar det som att en storm är på väg in med expresstågs fart ...




När vi fruktar det värsta så tror vi ändå
att så illa kan det väl aldrig gå.
När vi hoppas det bästa så förutser vi
att så lyckligt kan det väl aldrig bli.
/Alf Henriksson


Shit ...

Hundpromenad, på en Novembermorgon




17 -

Nej, nu är måttet rågat.

Jag blir tokig. Vi har en fullt utvecklad vinter i November. Nästa person som jag hör prata om global uppvärmning tänker jag gräva ner i snön!
Det enda som står för någon global uppvärmning är att vårat elskåp, med en snabbt snurrande skiva i, står utomhus. Den kanske kan värma upp stolpen i allafall.

Stålsätter mej just nu för att släppa ut mina stackars hundar i 17 -.




Bilden har jag snott här.


Ha det!

El

Jag vet inte om ni har sett att det har blivit vinter?

Hemma är det snökaos. Snön vräker ner och vi har åtskilliga decimeter med snö. Kallt är det också, och nordanvind ...

Pannrummet går ju inte så snabbt framåt. Det där med att snickra utomhus i snöstorm, det är ju inte varesig lätt eller ens lämpligt. Henrik är ute och spikar och kommer in med kylskador som ser ut som brännskador på händerna.

Vi har precis hittat gränsen för hur mycket elpatronen kan värma. Japp, så nu tar vi och slutar upp med nordanvind och snö tack. Jag har sovit i dag under två täcken och två filtar och tyckte inte ens att det var varmt ...
Jag har en inneboende sovmotor som gör att jag max har ett sommartäcke på mig om det är varmare än 19 grader i sovrummet. Resten får ni räkna ut själva.

Om jag nu skall fortsätta gnället så kommer det handla om vägen, snön, snön och vägen ...

Om jag inte skall fortsätta gnället så kan jag berätta om sonen som är stolt ägare av fem stycken hamstrar (zhu zhu pets, leksaker).



 Jag kan berätta om grabben som åker skidor och lyckligt får hjälpa pappa att försöka att elda i spisen i källaren. Varför han är lycklig över det, är för att han har klara pyromantendenser ... *Suck*

Jag kan berätta om grabben, som faktiskt läser så bra nu att jag sitter med en stolt klump i halsen när han gör läsläxan.

Jag skulle kunna berätta om sälenresan och om hur mycket vi ser fram emot den.
Jag skulle också kunna berätta om våra unghundar som faktiskt är riktiga små terrorister å ena sidan och ljuvliga små varelser å andra sidan.

Men det gör jag inte ...
Jag gnäller över snön ... och över vägen ...

I survived ...

Jag menar kalaset. Jag överlevde.

Ni skall se när skolbussen stannar och det bara väller ut barn. Alla dundrar in i hallen kastar av sig kläderna i en hög, som efter 15 sekunder är ett berg. Springer upp för trappan in i lekrummet ... och sedan så är dom försvunna ...

Jag kan knappt fatta hur lätt det gick i år. Alla barnen bara fungerar.  Visst var det några tårar och några fula ord, men i huvudsak så gick det helt fantastiskt bra.

Barn i dag är inte lite längre fram än vad jag var. Dom är MYCKET längre fram. Jag hittade två pojkar och två flickor pussandes i soffan. 8 år ... *Jösses*


Sedan finns det ju saker som värmer hjärtat mer än annat.

Tösen som smyger ner till mej i köket och berättar om vad som har hänt under dagen.
-Sanna, hör här: RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

R:et har satt sig, äntligen. Ögonen strålar starkare än en uppåtgående sol.

Grabben som kommer ner för att berätta:
-Jag brukar inte gilla att gå på kalas. Men hit tycker jag är roligt att komma!


ÅH, DESSA LJUVLIGA UNGAR!!!!!

Barnkalas

I morgon smäller det. 11 stycken huliganer kommer hem och skall stanna fram till 17.

Undrar hur vi skall överleva det?



Ha det!

Snö ... vinter ...

... och var f-n är den globala uppvärmningen någonstans?

Satte mej i diket i morse. Vägen som var under mej försvann plötsligt ner i ett dike.

Jättekul ...

*Hrmpf*

Är det ett tydligt tecken?

Jag drömde om att jag gick och la mej och sov middag. Inte bara en gång utan jag fick sova middag TVÅ gånger på samma dag.

Lyckan när jag kröp ner i sängen andra gången var fantastisk.


När man drömmer om att man vill sova ... är det ett tecken på något?


Disco!

Ikväll är det Disco på skolan. Så då blir det livat.
Alla barnen ser fram emot discot.


För säkerhets skull så skall jag ha tre barn här hemma som skall vara här fram till att discot börjar.





Men jag skall inte ha några i vardagsrummet.

*Skratt*

Nu börjar det bli klart

Världens bästa Ingela var här igår och hjälpte mej med miljoner leksaker. Vi slängde allt som var trasigt innan sonen kom hem. Därefter fick han välja vad han ville ha kvar och inte.
Vi slängde två hela säckar. Det märks inte ...
Det är fortfarande knökfullt ...

Pojken har lika mycket leksaker som det finns i ett mindre u-land.

*Suck*

Men nu är 99% uppe i hans nya rum. Nu försöker jag avsluta hans abonnemang på mitt vardagsrum. Nu vill jag ha det tillbaka.

Tänk tanken ... Inga fler Wii-spelande 8 åringar i vardagsrummet. Ingen mer golgatavandringar över legot för att komma in och kunna se på tv.


Yeah!

Bergsgetter får en ny dimension ...

Ni skall få se några kort.

Det här första föreställer Cingino Dammen i Italien:



Visst är det vackert.

Men vi skall gå lite närmare och kika lite nogrannare på dammbygget.



Ser ni dom konstiga prickarna?
Inte är det väl så att dammen håller på att spricka?

Åh, fasa ....

Vi går steget närmare ändå:




Visst är dom fantastiska!

Vi pratar klövar här. Inga apor som består av armar, ben och är smidiga till tusen, utan hårda klövar som pekar åt samma håll.

Så, får jag presentera:





Det här är en European IBEX.
Det dom är ute efter på dammväggen är speciella växter som växer där och saltet.


Fantastiska djur!


Ha det!







Varför stavar vi som vi gör?

Sonen kämpar med läsningen. Jag tycker att han läser bra nu.
Det är naturligtvis inte helt flytande, men i det stora hela så läser han bra.

Men varför i hela fridens namn håller vi fast vid orden som inte stavas som dom låter.

Gömt
Hjälpa
Geting
Ring
Källare
kjol
arg
dricka
garage
regn

Varför stavas droppe med o och mått med å.

Varför blir fick, fick, och inte fisk.
Det hade varit klokare om man hade kunnat dubbelteckna k.

... och vad är det för en tokstolle som har satt ett d framför djur?

I djungelns djup ett djävulskt djur
på djärve djäknen låg på lur.

Alla skall vi lära oss dom här orden ... alla ... Varför skall vi slösa bort så mycket tid.


Så tokigt ...


Ha det!


Det är skillnad på saker och saker ...





En äldre kvinna stod vid relingen på ett kryssningsfartyg och höll hårt i sin hatt så att den inte skulle flyga iväg.

En gentleman gick fram till henne och sa:
"Ursäkta mig. Jag ville inte verka framfusig, men vet damen om att hennes kjol
blåser upp i den starka vinden?

 

"Ja, det vet jag, men jag behöver båda händerna för att hålla hatten på plats." Svarade kvinnan.

"Men är ni medveten om att ni inte har några underbyxor på er, och att era privata

delar blottas när kjolen blåser upp?" Frågade den hjälpsamme mannen.

Kvinnan tittade på honom och sedan ner på den uppblåsta kjolen, och svarade:

"Min gode man, allt du ser där nere är över 75 år gammalt. Hatten köpte jag idag!"

Seniorarbetslaget



Glöggpaus i solskenet


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0