Sannas lilla blå!

Så här står det:
Max drar in sin lina.
-En rot, sa Max.

Så här läser Hjalmar:
Max drar upp sin lina.
-En rot, sa Max.

-Tokigt. Säger jag. Vad står det där? *Pekar på in*
-Upp säger Hjalmar och hela ungen biter ihop och blir envis.
-Vilka bokstäver är det då?
-Meh! Titta på bilden. Han drar UPP linan. Dom har ju skrivit fel! Jag skall säga till fröken att ändra det där ordet. *Pekar på in*
-Vad står det där då?
-Det står UPP, har jag ju sagt!!! *Ilsken som ett bi*

Det är då jag skrattar så mycket inombords att jag låter det passera. Han kan ju inte rå för att dom har ritat fel i boken. Eller har dom skrivit fel?

Ja-ja, om det tvistar de lärde.

-Mamma, du måste lägga in mer byxor i min garderob! Sonen berättar i upplösningstillstånd, viftande med ben och armar.

-Är dom slut?

-Neeej! Men tröjorna vinner ju! Dom är ju fler!

-Jaså. Men då lägger jag in dom rentvättade då ...
-Jaaaa!

Utvecklingssamtalet gick bra.
Vi var där hela familjen.

Läraren berättade hur bra det går nu och hur utvecklingen har gått framåt med stormsteg sista veckorna.
Hon berättade vilken bra kamrat han är och hur lätt saker och ting går nu när han är med och kan koncentrera sig.
Hon tyckte att han har lätt för sig. Att specialpedagogen fortfarande är bra att ha, men att nu finns det utrymme för att gå vidare.
Han låser sig så klart fortfarande. Allt är ju inte guld och gröna skogar. Men skillnaden är himmelsvid.

Vi fick se målen och såg att Hjalmar ligger väl till. Han uppfyller i stort sett alla mål utom ett och det har han på sig fram till sommaren att lära sig. Det var inte längre tal om att han skulle gå om 1:an.
Jag är nöjd med skolan och glad över att vi fick den här läraren. Det känns så roligt att vi och läraren hjälps åt. Att vi faktiskt får hjälp från skolan.

Jag kan nog inte med ord berätta hur det här känns.
Hur bra det känns att jobbet, slitet och 3 miljoner timmars funderingarna har hjälpt.

Vi fortsätter i samma spår. Vi kommer att kämpa vidare.

Men elefanten.
Elefanten som satt på axlarna.

... är borta.

-Mamma, hur gammal är pappa egentligen.
-Jaaa, vad är han? *Funderar lite*
-Han är ju minst 100!
-Va? Men det är han ju inte. Hur gammal är jag då?
-Nästan hundra ...


Unge ...

När jag spolade på toaletten härom kvällen så lade jag märke till att vattnet inte rann ut som det skulle.

-Hjalmar! Vad har du spolat ner på toaletten?
-Ingenting.
-Jo, något har du försökt att spola ner.
-Neej!
-Jo, jag ser ju att det nästan är stopp.
-Jag har inte gjort någonting!
-Har du försökt att spola ner en massa papper eller vad är det.
- ... sugrör ... kommer det lågt innefrån gossens rum. Jag försökte spola ner sugrör ...

*Suck*

Jag hittade ett sugrör som han inte fått ned. Det är från McDonalds ... Mao extra hållbara sugrör.
Hur lång tid tar det för sugrör att brytas ner och hur länge kan vi hålla oss? 

Nu går det som på räls.
Grabben får hem lappar med guldstjärnor och beröm, och tycker att det är roligt igen.

Idag kom han hem med en bok som han "läste" för oss. Dom ljudar ju inte längre utan dom lär sig hur ord ser ut utantill och läser på så sätt.
Naturligtvis så är det ingen avancerad bok och givetvis så visar bilden vad texten säger. Men jag tycker att bara gnistan och viljan att läsa för oss är fantastiskt underbart att få uppleva.

Underbara unge!

Sonen tränar på med läsningen. Han är riktigt duktig och läxan sitter snart som ett rinnande vatten.
Han har fastnat på en sak. På ena sidan så står några bokstäver och en bild brevid som symboliserar lätet på bokstaven. T ex så finns det en bild på en apa brevid A.

Sonen läser sedan bokstäverna som står där:

A för apa
S för säl
I för isbjörn
U för val

Det där sista är hopplöst att skriva över ... *Ler*

Ja, ifall ni undrade var jag var igår, så var jag i skolan.

Sonens riktiga lärare ringde i förrgår. Hon har inget lätt jobb. Jag blev helt slut av hur jobbigt det kan vara att ha 8 7-åringar och 2 6-åringar.

Sonen har varit i högform några dagar och vägrat att göra skolarbetet, inte gått att ha i skolsalen och dessutom kallat läraren för idiot.

Charmtroll ...


Det gick ju mycket bättre när jag var med. Men jag var ju inte med hela dagen.

Dom har börjat med läsläxa nu. Sonen skall kunna sidan 6-11 och ha gjort ordbild på 5 ord tills på onsdag i nästa vecka. Han är lika inspirerad av läxan som jag av att tillbringa 365 dagar i tält, ensam, i Sibirien. Nu slipper jag Sibirien, men han slipper inte läxan. Han har dessutom inte 365 dagar framför sig utan sisådär 13 år ...

Det verkar som att jag kommer att tillbringa en stor del av nästa vecka i skolan.

Hip hurra ...


Unge!

... och Hjalmar är det namn han bääär. Ja, Hjalmar heter han.




-Men Hjalmar, vad har hänt här?
-Jag (fniss) gjorde precis som Emil (fniss).

*Suck*

Jag antar att sonen känns igen?
Nej, han är inte stålpojken. Han är inte på väg att flyga upp för att rädda något tåg någonstans i världen.
Men man kan nästan tro det.

Här kommer fortsättningen på bildraddan:
























Ha det!

Första riktiga veckan och redan första läxan.

Han skulle skriva sitt namn och ringa in bokstäverna i alfabetet.
Gjort på 1,5 minut.

Lagom läxa.

Sonen kom hem från skolan, efter första riktiga dagen i skolan.

-Vi har haft matte idag!
-Åh, vad kul. Vad gjorde ni då?
-Vi ritade lite ...
-Räknade ni saker?
-Neej ...
-Vad ritade ni då?
-Saker i en bok.
-Siffror?
-Nej ... Bara saker.

Matten verkar vara avancerad redan. Jag fattar inte ett skvatt ...

Lycka kan vara ett Nintendo DSi.
Det kan det verkligen.

-Vilka regnkläder vill du ha i skolan? Dom som andas som man kan springa i, eller dom vanliga av plast.
-Dom av plast!
-Varför?
-För att jag vill krypa i sandlådan och göra kanaler! Säger grabben och det fullkomligt lyser i ögonen på honom.


Japp, han har börjat skolan. Men han är bara 6 år.

Glömmer det ibland ...

Igår åkte sonen iväg på Prins och Prinsesskalas hos Milla. Där var säkert 6 stycken små ljuvliga 6-7 åriga små flickor i rosa klänningar, rosa skor, rosa, kronor, rosa koftor och lila jockor. Ja, det kanske var någon annan färg också, men dom var lätträknade ...
Hjalmar och Millas bror var dom enda killarna. Men dom smälte lätt in.
Ponnyridning var det och tårta åts.
Sedan skulle vi få sonen hemlevererad på kvällen. Men han ville vara kvar och idag skall han få följa med på Liseberg!

Hur mycket tur kan man ha?
Kalas - sova över - Liseberg ...

Är verkligen, just 6 år ...

-Meh, mamma! Så kan du typ inte gööööra!
-Va, vaddå?
-Meh!
-?
-Du gör ju fel. Pappa säger att man skall göra så här, typ
Nu gör du fel igen. Jag kan myyyyyycket bättre.
Men mamma, du gör värsta fel!
-Mutter ...


Ge mej styrka!

Ok, nästa gång vi åker och badar så skall jag filma den lille våghalsen. Han har utökat sitt sortiment med att dyka baklänges, göra volt fram och baklänges från bryggan.
Sedan så gör han kraftiga framsteg med att simma på rygg och klarar nu att simma under vattnet rätt så långt.

Ja jösses ...

Fast vi hade kunnat odla ris på fälten så finns det personer som inte är missnöjda. Personer som tycker att det badas för lite på sommarlovet.

Jag antar att ingen är förvånad ...