Sannas lilla blå!

Hjalmar fick en strålande idé.

-Vi gräver ner godiset i snöhögen!
-Ja!!! svarar den andre lika entusiastiskt.

Det måste ha varit så i allfall. För dom kom in med varsin påse som var genomvåt. Hjalmars var blandad med snö.

För att fixa till det så la han in godiset i micron.



Jättebra.
Någon som vill smaka?

Jag och sonen pratar om is, om vikten att veta att isen håller vikten (ha-ha) ...
(Ja-ja, jättedåligt jag vet.)

Men vi gick i allafall och pratade om vilken is man kan gå på och när man inte kan gå på den.



Min mamma har gjort ett jättebra jobb med mig. Vilda hästar kan inte släpa mej ut på en is. Jag tänkte göra samma sak mot sonen.

-Se där! Säger jag och pekar. Ser du där under strömmar vattnet. Där går det inte att gå på isen.
-Ström? Säger han och är med en gång inne på elstaketet.
-Vattnet rinner fort där. säger jag förklarande.
-Aha! Då blir isen tunn? säger han frågande
-Ja! Just det. säger jag.
-Då kan man inte åka skridskor där. säger han till sig själv. Men mamma, fatta att om man åker på Stilla Havet. Då kan man åka hur länge som helst. Ett helt hav som ligger still!


Nu  finns det andra komponenter som gör att det inte går. Men namnet säger att det är den bästa skridskoisen man kan få.



Ha det!

-Mamma! Vet du! En av tjejerna i min klass. Hon har så dumma skor!
-Varför är dom dumma då?
-Ahmeh! Dom går inte att klättra i berg med. ... och vet du! Dom är inte ens vattentäta. ... och fastän dom inte är vattentäta och inte går att klättra berg med, så är dom inte ens snabba.
-*Håller mej för skratt* Men dom kanske kan vara bra ändå?
-Va? Nähe-edå! Fast jag har sagt till hennes mamma, att köpa riktiga skor till henne. Fast då säger hon att tjejen inte vill ha några andra.
-Jättekonstigt. säger jag och ler inombords.
-Ja!


Ja, där ser man. Man kan inte impa på 7-åriga grabbar med snygga skor som inte går att leka i ...

Hjalmars har ett nytt uttryck.

Man kan vara mätt, trött, stark, modig, tuff, rädd, kissenödig eller vad annat som passar in, som en sten.

Stenar har fler känslor än vad man kan tro.



Ha det!

Jag håller på att klä om innan jag åker till jobbet. Sonen står brevid och pratar, pratar och pratar.

-Mamma, vad är bred egentligen?
-Bred? Som i att trädet är brett?
-Ja ... *Han måttar med händerna runt bålen på sig själv, samtidigt som han tittar på min bål*
-Eller hur menar du? frågar jag
-Jag tror att du är bredare än pappa.

Tack min son. Jag älskar dig också.



*Hrmpf*

Sonen och Henrik var uppe i skogen för att hämta ett lass ved.

Sonen gillar vatten ...

Det har väl knappast undgått någon.

Det är 8 - ute.

Allt vatten BORDE vara hårt.
Men nej. Det finns mjukt vatten under det hårda.
Sonen hittar det. Alla gånger.
Hoppar fram det. Bankar fram det. Stampar fram det.

Under lyckliga tjut så blir sonen genomblöt.

I -8.

På vägen hem blir han lycklig en gång till när vanten fryser fast på yxan, så att han kunde bära hem yxan utan att hålla i den.
Nederdelen på overallen knastrar av is.
Kinderna glöder av inombords värme och lycka.


Lycka kan vara en vattenpöl i skogen i 8-.

Det kan det.

Fast inte hos mig.

Visst är dom fina små herdar!

Svärd tillverkat.



Målat och klart.

Snyggt va!

Via mail.

Praktiskt.

Jag vl ha  n  bakugan

Hjalmar nilsson

 

 

Som tur är, så har tomten fixat ett Bakuganspel till grabben.

 

Andra saker som han gärna vill ha, är redskap som går att sätta på SIKU traktorer. Plog, harv, timmerkärra osv.

 

Ha det!

 

Vi gosar ner oss hela familjen i dubbelsängen framför Robinson.
Sonen lägger sig så nära han kan och delar med sig av sin värme. Denna pojk, han är som ett element.
Han har sin kudde och den gosigaste filten med sig.

-Mamma, vet du, nu när jag har fyllt 7, då är jag man! säger den lille grabben.
-Okay, sa jag, är det åldersgränsen?
-Japp, sa sonen. Leendet jag fick tävlade med solen.


Så nu vet ni.

Dom går från bebis till barn, när dom lär sig gå och från barn till man när dom fyller 7.


Jag kikade in på den lille mannen som låg och sov i sin säng i morse. Han låg på tvären i sängen med täcket som kudde och gosfilten lindad runt kroppen. Så ljuvligt avslappnad.

Min lille man.

Hjalmars fröken ringde.

Hon hade tagit upp Hjalmars problem med halva Älvsborgs Kommuns lärare.
En specialare hade känt igen det. Hon sa att det är ett varningstecken för läs och skrivsvårigheter.

Så vi skall få en remiss till NÄL.


Japp, skicka hit den bara. Vi står beredda och kommer att fånga den i flykten.



Ha det!

Nej, för idag är det Hjalmars födelsedag!

För 7 år sedan så åkte vi upp till Trollhättan med eländiga värkar. Klockan var nästan 12 på natten.
Värkarna kom och gick och dom hade vid det laget hållt på i 18 timmar. Jag var helt färdig.

När vi kom upp så berättade sköterskan att jag var i den sk "vilofasen" och hade öppnat mej hela 2 cm. 2 cm på 18 timmar ...

Jag tror att jag ångrade mej då. Bara tanken på arton timmar till för nästa 2 cm gjorde mej totalt gråtfärdig.

Henrik lyckades reta upp barnmorskan genom att prata om att stora barn och feta kvinnor hörde ihop.

Jag hade ingen bra humor just då och ville bara att han skulle vara tyst så att jag fick hjälp.

Henrik åkte hem för att ta hand om djuren, det var ju ingen brådska precis ...

Natten gick och jag kan inte med bästa inlevelse i världen påstå att jag tyckte att det var häftigt eller ens bra. Jag hade dessutom förträngt vid det här laget att det var ett barn jag skulle få.

Vid halv 8 på mogonen så kändes det helt annorlunda och jag ville ha tag i en telefon. Nu ville jag ha dit Henrik!
Telefonen på avdelningen var utan ström så jag kunde inte ringa just då. Sedan blev plötsligt upptagen med krystvärkar.

Någonstans i den här vevan så ringde jag Henrik och bad honom lägga på en rem. Han satt i traktorn och utfodrade djuren, eftersom han hade en känsla av att han kanske inte skulle komma hem på ett tag.

Plötsligt, så kom grabben ut och åkte i golvet med en duns. Dom missade honom ...

Jag fick en kladdig liten pojke på magen som kikade på mig med mörkblå ögon. En liten, söt bebis, som faktiskt var min! 4515 gram och 52 cm lång. Kärleken till det lilla knytet kom omedelbart.

8 minuter efter det så kom Henrik.



Tänk att just vi skulle få en liten kille som är söt som socker





Hans kärlek till lera och geggamoja är vid det här laget känt över flera länder. Det började tidigt.



Han visade tidigt vilka intressen han hade:








Idag så har det lilla knytet blivit 7 år gammal. Han är fenomenal på att snickra, springa, klättra, åka skridskor och på att köra Mario Kart. Han har en härlig humor och är en glad, finurlig unge.

Framför allt så är han vår!

Vi hade skattjakt ...

I spökrum ...


Tag ett vanligt rum, dra ner gardinen, sätt på kusliga ljud och skräcken är fullkomlig.

Jag hade tejpat fast halva ord på reflexer och på cd-skivor som jag hade hängt upp.
I min värld så skulle det vara lite kusligt. I 7-åringarnas värld så var det fruktansvärt kusligt.

Dom gick in två och två, ibland tre och tre, med ficklampa och letade efter ord. Kom ut med dom och satte dom i pusslet.
Ledtråden ledde dom till godispåsarna.

Därefter så försökte dom vänja sig vid ljuden. Gick upp i rummet och försökte vara där med låg volym och tänt ljus, sedan var det ju alltid någon som var lite fräckare och släckte, varpå alla kom utspringande vilt skrikande.

Tja, så jag är den som alla andra föräldrar avskyr.

Den som skrämmer barnen ...

Men jag tror att dom sällan har haft så roligt på ett kalas. Ingen ville åka hem tidigare än vad dom skulle och fingerskateboarden som dom fick i godispåsarna gjorde succé.

Mario Kart var också en riktig succé. Dom satte upp sig på en lista och körde två åt gången.

Sedan landade tre av dom fräckaste killarna på golvet och körde "timmer" med traktorn och lekte lite med dom andra traktorerna. Ljuvliga 7-åringar. Så fräcka och stora, men ändå så små.

Nu är jag helt slut.

Totalt slut.

För att inte säga fula ord om hur kass höften är nu så säger jag:

Kram och godnatt!

Idag har dom Nnnnnnallekalas i skolan.

Det var tydliga regler:
1-2 nnnnnnnnnallar skulle få följa med.

Gissa vilken bokstav dom håller på med?   ;)



I morse hejdade jag gossen i dörren och tog ut späckhuggaren och älgen ur ryggsäcken.

Men mamma, hör du inte? Späckhuggarennnnnnnnnnn, älgennnnnnnnnnn

Konstigt nog så funkar inte min motivation att dom bara hade varit bjudna i bestämd form ;)

Men reglerna om Nallar kvarstod ju.




Späckhuggare och älgar får stanna hemma.



Ha det!

Sonen sitter jämte mej i bilen och pratar, pratar och så pratar han lite till. Mitt högra öra har redan börjat att smälta i överkant coh då har vi bara åkt i 10 minuter.

Plötsligt blir det tyst ...

Jag hajar till och tror en kort sekund att jag har glömt sonen hemma.
*Pfuiii* Ha var med ...

Grabben sitter tyst i flera minuter och man ser hur han grubblar över något, pannan är skrynklig och hela ansiktet bekymrat.

-Mamma, hur får man egentligen körkort?
-Först måste man fylla 18 och ha tagit massa körlektioner. Sedan gör man ett prov på allt som man läst och ett prov på hur man kör. Gör man då allt rätt så får man sitt körkort.
-Nu fyller jag 7 ... Då är det 18 snart!
-Nja ... det är allt några år kvar.
-Men mamma följer du med mej då?
-Va?
-Ja, när jag skall göra det där provet? *Oroliga ögon*
-Ja visst kan jag göra det! Sa jag och såg framför mej en lång och gänglig Hjalmar som är 18 år. Jag kan se hur han verkligen vill ha sin mamma med på uppkörningen. *Skratt*

Jag undrar om jag skall ta skriftligt på den här önskan?


Ha det!

Sonen kör mycket Mario Kart hemma på Wii:n.
Han är helt otrolig på det och jag är inte ens i närheten ...

I Mario Kart så kör man bil på olika banor. Man hoppar och kastar saker, krockar och tar genvägar. Man kan ramla av vägen, krocka osv, men det går över efter en liten stund och man kör vidare som om ingenting har hänt.

Gissa hur det påverkar en ung man, snart 7 år gammal ...?

-Mamma, kör om nu då då!
-Det går ju inte.
-Men kör mellan! Det finns ju plats mellan filerna!
-Inte då! Man krockar ju då!
-Äh, det är inte farligt ...
-Inte farligt ... Man dör bara ...
-Meh ...
-Dyrt är det också *muttrar jag*
-Mamma där! HOPPA!

Ja, du min son. Jag kommer ALDRIG tillåta att du får ta körkort!

Vi åt kinamat igår.
Inget konstigt med det. Det var till och med gott.

Jag och Hjalmar går in och beställer.
Jag. -En friterade räkor
Hon.-Flitelad läka, ja
Jag. *Beställer resten* *kommer på* Ta en extra ris! Familjen är nog hungriga idag.
Hon. -En extla lis.

Det är nu som Hjalmar inte kan hålla sig längre. Han har stått på kokpunkten länge.

-Det heter extRRRRa RRRRRRRis. Säger han och rullar på r-en så att man hade kunnat tro att han körde leksaksbil.

Det här säger grabben som fortfarande inte pratar helt rent. Som säger vipsa i stället för vispa osv.

Gudars ...

Den där luckan.

Var är den när man behöver den?

Vi har skaffat akvarier. Jag har tre och Hjalmar har två. Dom är naturligtvis på Facebook och inte i verkligheten.
Dom är på något konstigt vis roliga.

I går kväll så valde Hjalmar att kika på TV istället för att hålla på med datorn.
Han fick lite panik på slutet när han kom på att fiskarna inte hade fått mat.
-Mamma, väcker du mej i morgon bitti så jag kan mata fiskarna?
-Men lille gubben jag går upp 05:30.
-Ja?
-Ok jag säger till dig.

Gossen somnade som en liten gris och i morse så stack jag in huvudet i rummet och frågade om han skulle mata fiskarna.

Döm om min förvåning när grabben reser sig upp och säger med sömnig röst:
-Jag kommer mamma.

Raka vägen upp ur sängen, ner till datorn och matade fiskarna. Sedan upp i säng igen.

Jag kan säga att så gör han inte när han skall till skolan.

Inte ens likt ...

Det var tiden som det gick åt att köra alla uppgifterna med Hjalmar igår.
Två A4:or med bokstaven R. Ett bokstavshäfte med bokstaven Ä.
4 sidor matte och läsläxan ovanpå det.

Grabben är trögstartad och rätt så svår att hålla igång, när man håller på med svåra saker som bokstäver och ord. Matten däremot går som på räls. Konstigt nog så gör han inte matten i skolan. Han sparar den till fredagarna istället.

Det är jobbigt att lägga upp en skoldag tycker jag. På något vis så vill jag köra igenom det tills det är färdigt. Men en 6-åring kan ju inte koncentrera sig i 4 timmar. När vi hade kört i nästan tre timmar så bakade vi en kaka och blandade in lite matte där.

Det konstigaste utav allt är att när vi har hållt på nästan förlänge så kommer han in i jobbet och tränar på för brinnande livet, trots att det är bokstäver, ord och i hans tycke toktråkigt.

Ha det!