Sjuk son

Sonen har fått feber. Inget annat, bara feber.

Han som knappt har haft feber i en dag i sitt liv är nu inne på dag två.

Både han och jag är chockade.



Vad gör man nu?
Han har ju fått glass och saft ...


*Ler*


Ha det!


Disney On Ice

Världens bästa Ingela tog med sonen på Disney On Ice.

Så uppskattat!




Ovan: Hjalmar, Kasper och Niklas




Fotograf: Ingela Holm

Tack! Både för upplevelsen och för korten!

Kram!

Det här med skapelseberättelsen och Gud ...

Det här med skapelseberättelsen och Gud ...

Jag är ju inte riktigt med på noterna när det gäller just Gudsbiten. Värre agnostier, eller till och med ateist har nog aldrig skådats.

Jag och sonen var ute och åkte i bilen.
Han var lite fundersam varför det heter magma inne i jorden, men det är lava som åker ur vulkanerna.

Vi hamnade där i diskussionen vid "Big Bang"

-Ja, där började universum tror dom. Med Big Bang.
Vårt jordklot hamnade i en bana runt solen och vi hade som tur var alla ingridienser som behövdes för att vatten skulle finnas. sa jag.
-Aha, var det då Gud och Jesus kom?
-Va? Njä, det finns väl dom som tror det. Det var mera som att det efter några miljarder år började finnas små små amöbaliknade varelser i vattnet, som efter ytterligare några miljarder år vuxit till sig och kröp upp på land.
-Jaha? Det var strax innan dinosaurerna då?
-Ja, just det. Det var det. Därefter kom dinosaurerna.
- Kom Gud efter dinosaurerna då?
*Tar mej för pannan*
- Nja, Gud hade i min mening ingen inverkan på jorden alls.

*Sonen sitter tyst och grubblar * *Jag svär inne i huvudet över den förb----de idén någon i utbildningsnämden har fått om att alla skall lära sig skapelseberättelsen i tvåan. Var det verkligen det viktigaste dom kunde hitta på ...*

-Men mamma, fanns det grottmänniskor på 1000-talet?
-Hmmm, nej dom var tidigare. På 1000-talet så var det full handel här. (Vi var just då i Lödöse)
-Ok, levde du då?
-*Hrmpf* Nej, jag levde inte då!

Vilka funderingar den där pojken har. Vi börjar med magma och hamnar tillslut med grottmänniskor.


Ha det!

Muta?

För någon vecka sedan så försökte jag få sonen att skotta källartrappan och förstutrappan.

Han skulle få 20 kronor för källartrappan som både är djup och har höga kanter.

Nja ... sonen var måttligt intresserad. Han har skottat den där trappan förut och den är verkligen jättejobbig.


Det gick några dagar och det var ju inte helt lätt att gå i de där trapporna. Men nej ... Sonen var fortfarande inte mutbar.

Igår så snöade det igen ...
Det snöade massor.

Det bar sig inte bättre än att jag tog båda trapporna.

När vi kom in så fyrar sonen av ett änglaleende - öppnar handen och ger mej 21 kronor.

-Vad duktigt du har skottat, mamma! sa han glatt


*Hrmpf*

Jag Äskar bej

Jag Äskar bej

Så börjar brevet, som sonen skrivit till sin lärare, som snart skall sluta.

Han har kämpat och skrivit. Det är inte lätt att läsa det, men det går med lite vilja, och mycket tur.
Det säger en hel del om känslorna just nu. Sonen går hellre och lägger sig klockan två på eftermiddagen än att han skulle skriva frivilligt. Nu har han skrivit en halv A4-sida.

Hoppas att hon klarar att läsa det. Hon om någon förstår vilken möda som han har lagt ner.


Ha det!

Imorgon är en stor dag

Då kommer 7-åringen här hemma att transformeras till en 8-åring.


Så det kan bli ...



Tokig unge ...



En sådan där trollkonstnär ...?

Hur man än gör ...

Sonen kom snyftande in från skolbussen.

-Mario är sönder! snyftade han.
-Mario?
-Ja, jag gjorde en Mario i skolan i dag. Men den gick sönder på bussen.
Med dom orden så släppte hela fördämningen och tårarna sprutade.
-Men jösses ... Lille gubben då ...
-Jag är ingen liten gubbe *snyft-snyft*
-Nej, så klart att du inte är ... Var är Mario då? Vi kan säkert laga honom.

Mario, som var en pärlplattefigur, som absolut inte såg ut som någon Mario, var i två delar.

-Det där löser jag! sa jag och förväntade mej att störtfloden av tårar skulle minska.
Men tårarna sprutade nu i Lille Skutt-stil.
Mellan snyftningarna så hörde jag något om "Petshop", "ville egentligen" och "fick inte byta".

Förvirringen var total ...

När allt hade lugnat ner sig, Mario var lagad och gossen hade lugnat sig några kilo, så kom hela berättelsen.

Dom hade valt "Temadagar" eller något liknande i skolan. Han hade valt pärla och teknik. Sedan så hade det kommit fram att dom som valt något annat, skulle få göra Petshophus.
Men då var grupperna färdiga och det gick inte att byta.

Så summan av det hela var att han ville göra Petshophus och en pärlplatta var sönder.

Pärlplattan är nu lagad så när han kommer in efter att ha varit ute och vinschat halmbalar så skall vi göra Petshophus.

Varmlim är bra!


Ha det!

Kock?

Sonen är verkligen inget vanligt barn.

Han bestämde sig för att laga middag häromkvällen när vi var i affären. Han tog mao tag i handlingen med en iver som sällan skådats.
jag tog inte det där på så stort allvar tills jag fattade att han hade planerat ihop en hel middag. Med sallad och allt. Han valde naturligtvis det som han tycker om allra bäst.

Mao så blev det spagetti, löjromsås, kassler med chaminjoner och färskost och en sallad gjord av sallad, rivna morötter, tomat, gurka, ärtor och oliver.
Kasslern hjälpte jag honom lite med. Den skulle in i ugnen i skivor. Ovanpå skulle det ligga champinjoner, färskost med chilli och paprika och riven ost.

Kombinationen smakade gott.

Jag har aldrig gjort kassler i ugnen ... aldrig lagt på färskost eller champinjoner ...

Hur många 7-åringar väljer att ha i oliver i salladen?

Vilken grabb vi har!




Ha det!

Djur och natur

Sonen har Djur och Natur i skolan.

-Åh, vad kul! säger jag
-Näh, inte särskilt. svarar sonen
-Va? Men du brukar ju gilla att lära dig om djur. Det gör jag i allafall!
-Gillar du att skriva, eller? *Sned blick på mig*


Ah! Där var haken.

Söta ungar



Sonen och Märta

Vallträning



Sonen och Majja är ute och vallar.

Så stolt!!!!!!!!!!!!

Skolan närmar sig ...

Med skolan som närmar sig så börjar ångesten ...

Snälla, låt det fungera i år!

Låt inte skolan dabba sig igen.


Måtte gossen ha blivit äldre och mognare sedan sist.

Måtte skolans personal ha lärt sig saker under lovet.

Måtte det fungera utan att pojken skall behöva ta av sitt självförtroende.


SNÄLLA!

Fisk

Hjalmar fick ett fiskespö av morfar.

Våra drag var slut så vi gick in och köpte några billiga på Biltema.

Lycklig och inte så lite stolt var gossen när han och Henrik gick iväg i den gamla hamnen i Uddevalla. Henrik hade satt fast en stor mutter på på linan och visat gossen hemma på gräsmattan hur man kastar.

Nu sattes ett av dom nya dragen på och gossen kastar.

Upp ...

Ut ...

och i vattnet. Grabben var stolt som en tupp där han stod och vevade in linan.

Sedan kom miraklet.

Andra gången som gossen kastar ut. I hamnen ... På badplatsen ...
Så får han på en makrill.

Sannolikhetskalkyl - någon?




Nu var dragen så in i norden kassa så att draget släppte sin ögla och försvann med makrillen. Men vi hann se att det var en stor och fin fisk.
Stackaren ... Den dör väl nu, med ett drag hängande i munnen ...


Så gossen tycker inte att det är svårt att fiska. Man bara slänger ut och sedan får man makrill ...


Somliga vet inte vilken tur dom har ...

 

Undrar om jag är en vampyr eller helt enkelt exorcist?

Det har varit dåligt med lagad mat här hemma. Sonen som inte är så hungrig när det är varmt har nästan svultit ihjäl på kvällen enligt hans egen utsago.

Eftersom man inte vill förlora mammapoäng så försöker man se till så att gossen skall få sina två mål lagad mat/dag.

Därför serverar man blodpudding en dag. Precis innan han skall skjutsas iväg till en kompis.

Sonen rös från hårbotten och ner till fotabjället. Maken rös minst sagt likadant.

-Mamma! VAAAD är det där? *Pekar på blodpuddingen*
-Blodpudding.
-BLOOOOD!
-Ja, blodpudding. Gjort på grisblod.
-Ahmeh! *sonen tittar på mig med vitt uppspärrade ögon*

Vi åt vår blodpudding. Eller jag gjorde iallafall. Sonen och maken smakade i allafall.

In i bilen och iväg.

När vi kom fram till kompisen så berättar sonen upprört:

-Det var tur att jag fick komma hit!
Mamma, försökte tvinga mej att äta BLOD!


*Suck*

Snacka om att förlora mammapoäng ...

Simträning.

Det har simmats i veckan.
Nu är vi tillbaka där vi slutade. Nu känns det som att han börjar få tillbaka lite vana.

När vi var i Uddevalla häromdagen så skulle han bada i havet. Vi kom ner till stranden, jag konstaterade att det var lågvatten. Hjalmar blev förskräckt.

-Mamma, nu har det varit så varmt att havet nästan har ångat bort!


För två veckor sedan

Så ringde dom hem från skolan.

Dom hade hittat en dosa snus i gossens ryggsäck. Dom fnissade och jag blev så trött.

Inte redan tänkte jag. Han är ju bara 7 ...

 

Men jodå, i väskan låg en dosa portionssnus. *Suck*

Å andra sidan fick jag en chans att berätta vilket gift det är och hur mycket det förstör. Han hade ju inte vågat mer än att visa dosan för några kompisar.

Jag hoppas att det har gjort ett outplånligt intryck ...

Jag hoppas.

 


Astrid Lindgrens Värld

Ja, gudars en sådan resa.

Vi startade klockan 06:00 från Nygård. Innan vi hade kommit ner till Kungälv så hade första barnet kräkts.
Men "fröknarna" hanterade det ypperligt bra.

Många föräldrar var vi med. Det kändes bra. Alla barn var spända som fiolsträngar. Dom hade ju längtat så!

Resan gick genom landet. Emil, Lotta och Andra Lindgrenfilmer rullade på uppe på DVD:n. Sångerna gick genom bussen. Barn kräktes och barn fnissade.

Frukost åts, in i bussen och iväg. Fler barn kräktes.

Sedan var vi framme då.

Jag spände snabbt på "mina" barn ett armband var med mitt mobilnummer. Sedan var det igång.

Upp till Katthult för första föreställningen med Emil i soppskålen.



Det var minst lika roligt att se på våra barns ansiktsuttryck som att se på föreställningarna.
Från Katthult så drog vi vidare till Madicken.



Där stackars Abbe först nästan drunknade och sedan nästan dog av lunginflammation. Barnen blev som statyer av allt prat om död och elände för att sedan spricka upp i jätteleenden när allt blev så bra på slutet.

Därefter så tog vi Karlsson.
Karlsson och Lillebror jagade Tjuvar och skrämdes.



Nu började vi närma oss 12:00 tiden och vi pratade med varandra om hur vi skulle hinna med att äta. Det gick ju föreställningar hela tiden. Vi ville ju se alla! Alla går ju inte att se, utan det som tillslut fick stryka på foten var Bröderna Lejonhjärta. För mig var valet enkelt eftersom Hjalmar inte har fått höra boken eller fått se filmen än.
Men "mitt" andra barn som jag hade ansvar för, hade nog viljat gå upp till Törnrosdalen och träffat bröderna och gett lösenordet till vakterna. Vilket lösenord? Jamen! Kommer ni inte ihåg?
"All makt åt Tengil, vår befriare!"

Men nu var det iallafall hög tid att gå till Villa Villerkulla!



(Jag har naturligtvis inte pratat med alla dessa barn och deras föräldrar om ifall jag får lägga ut dom här korten på nätet, men jag hoppas att om någon invänder så kontaktar dom mej på sanna.nilsson1@tele2.se, så tar jag naturligtvis bort korten!) En ledtråd är att hela balkongen är full av Nygårdbarn.



Här bestämde vi oss för i vår lilla grupp att vi tar glassen nu och maten senare.

Så efter sjörövarna hade släppt Kapten Långstrump.



Så gick vi vidare. Flottar fanns som måste provas.



Rutschkanor fanns också på vägen som måste testas.



Det hanns att leka en hel del på vägen upp mot Rasmus på Luffen.



Rasmus rymde från Västerhaga barnhem. Träffade Oskar och fick äntligen sin familj.
Inte ett vuxet öga var torrt.

På vägen från Rasmus så hittade vi en drös med pyttesmå hus. Det bästa med dom små husen?
Alla barn kunde komma in, men inga vuxna.



Fast nu var det bråttom upp till Mattisborgen.
Så nu drog vi i rask takt för att titta på Ronja.



Visst är borgen fin! Jag tycker att den undebart fin och välgjord. Barnen fick klättra i borgen och prata med alla skådespelarna på alla platserna. 



Runt borgen så fanns det stora bergsknallar som var uppbyggda. Det uppskattades mycket av barnen. Fast ett av dom inte kände för att bli foftgraferat ...





Nu var det full fart igen!

På vägen ner från Mattisborgen så mötte vi Rasmus och Oskar som var ute på luffen.



Inte nudda marken banan gicks igenom. Funderar just nu på om föräldrarna till dom barnen tycker att det är ok att få ut dom på bild ... Jag avvaktar ...

Därefter så gick vi och åt iallafall. Köttbullar med mos gick i barnen i en hastighet som liknade ljuset. Jag vet inte riktigt men jag tror att sonen drog i sig 10 stycken och dubbla portioner med mos. Mitt lånebarn gick inte av för hackor hon heller. 6 köttbullar senare så var vi på väg igen.

Nu hälsade vi på hemma hos Karlsson





Vi hade ett toppenväder. Mulet och uppehåll. 17-18 grader varmt.
Det kunde faktiskt inte vara så mycket bättre.
Det var inte särskilt mycket folk så vi fick bra sittplatser överallt och kunde leka på alla ställen som barnen ville.

Hur vi tog sig mellan alla föreställningarna?
Jo, vi vuxna traskade och gick. Vissa av oss drog skrindor med grejor andra bar lasten på ryggen.
Barnen?

Ja, dom sprang, såklart!



Full fart genom parken var det. I 7 timmar ...

Sedan var det dags för Pippi igen.

Kling, Klang och Prussiluskan skulle minsann ha in Pippi på ett barnhem och en Cirkus var i stan.





Därefter så var det full fart upp till till en föreställning till med Ronja.



Full fart från Ronja ner till Nils Karlsson Pyssling





... och precis som att allt annat var stort, så var också "Guldfisken" på utsidan i dammen jättestor.



Som tur var så hade jag omyte med till Hjalmar, så han slapp ramla i vattnet!

Tjuvarna hade vi jagat halva dagen. Dom hade synts både här och där under dagen. Men aldrig där vi var ...

Men nu hittade barnen en av dom!

Han låg och sov i sin cell inne i Polishuset.



Han snarkade och sov och vaknade trots att det stod en hel drös med ungar och tittade på honom och sa SCHHHHH! Jättehögt.



Polishuset var också skoj att kika på.

Nu börjar det dra ihop sig till hemgång.

Barnen börjar bli trötta på allvar och jag med kan kan jag säga. Bussen börjar kännas som ett bra alternativ.

Barnen och vi andra lastas på och sedan så somnar en drös ungar på tre röda. Efter en timme så var det pannkakor och dricka. In i bussen igen och iväg.

Nu hade man kunnat tro att barnen skulle knoppa in lite stillsamt. Men icke.
Det pratades, sjöngs och var ett pratande som hade kunnat smälta ett berg eller två.

Naturligtvis så måddes det illa också. Men inte lika mycket kändes det som, som på vägen ner.

Filmerna kom på och lugnet lägrade sig så småningom. Flera av dom små hjältarna somnade inte förrän vi bara var några mil hemifrån. En hjälte somnade inte alls ...

Gissa vem?

Jag väckte honom 05:30. Buss i nästan 5 timmar, 7 timmar springandes, 5 timmar i buss igen.

När vi kom hem så bad han för första gången i sitt liv om att få gå och lägga sig.

-Snälla mamma ... Jag vill sova nu!

Bara det är ett minne för livet. Men jag kan varmt rekomendera Astrid Lindgrens Värld. Vi hade undebart roligt, både barn och vuxna. Jag är dessutom jätteglad att jag kunde vara med på resan, så jag också fick vara med. Massa tack till dom högt kompetenta "reseledarna".




Ha det!









Vår bästa gräsklippare


Skolresa

Sonen kommer hem och pladdrar glatt om skolresan som skall bli av i juni. Astrid Lindgrens Värld.

-Heeeela skolan skall åka! berättar han glatt.
-Japp, svarar jag, alla 43 barnen.
-Ja, och Pippi kommer att vara där och Karlsson på taket! Vet du han tar godis från barn!
-Nähä!
-Jooooo! Men min kompis sa att då skulle han jaga honom så att han lämnar tillbaka det!
-Du får väl ta med dig pappa. Då är det ingen som kan ta godis från dig!
-Fast jag är stark! ...  

Här hejdar sig den lille bubbelgubben något och muttrar för sig själv:

-Vet du att vi skall till Lilleland?

Tankarna kryssar runt i huvudet på mig innan poletten ramlar ner.

-Inte Lilleland, gubben. Småland!



Ha det!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0